(Allas veckotidning aug. 2013)

 

 

Efter trettio år som småbarnsförälder och ett slitsamt jobb i vården har tolvbarnsmamman Ewa äntligen hittat sin drömtillvaro. Tillsammans med en av sina döttrar driver hon Café Trollkvarnen, en oas som snabbt blivit populär för både ortsbor och turister i den lilla byn Ingelstad i Småland.

 

Av Stefan Lundberg

Foto: Christel Lind

 

Att vara mamma till ett helt dussin barn och samtidigt yrkesarbetande i den tunga vårdsvängen är det nog inte så många som skulle klara av. Men Ewa Widroth, 45, strävade på ända till den dagen då hon fattade sitt livsavgörande beslut. Hon sa upp sig och började ett nytt liv. I dag arbetar hon, tillsammans med sin 22-åriga dotter Therese, i caféet som blivit ett andra hem, inte bara för hennes barn, utan också för många av caféets gäster som tagit Café Trollkvarnen till sina hjärtan.

Precis som mamma Ewa har Therese ett förflutet inom vården och sitt sociala patos har de båda kvar. På Café Trollkvarnen, som blivit en mötesplats för bygden, blir alla väl omhändertagna. Allt från MC-gängen som under vackra sommardagar kommer i kortege för att få sig en kopp kaffe, till byns mogna män som deltar i onsdagarnas ”Gubbfika” och deras respektive som har sin ”Kärringstuga” på caféet en annan av veckans dagar.

Och trafikanterna på riksväg 27 mellan Växjö och Karlshamn, som stryker alldeles förbi knuten stannar gärna också till för en fikarast.

– Här skall alla känna sig som hemma. Vi vill vara som en stor familj tillsammans med våra gäster. Det är lite av vår affärsidé, säger Ewa, som knappt hunnit med i svängarna sedan hon startade sitt drömprojekt i den gamla kvarnen för lite mer än ett år sedan.

Allas kommer på besök en vacker försommardag. Det är eftermiddag och det drar ihop sig till veckans ”Gubbfika”. En efter en droppar ”gubbarna” in och beställer kaffe och våfflor. I glasmontern vid disken lockar också läckra biskvier, semlor, syltkakor och annat gott som Ewa och Therese bakat på morgonen. Men inomhusserveringen, med sitt vackra gamla plankgolv och sin mysiga gammaldags inredning, är tom på folk den här dagen.  Solen och den begynnande försommargrönskan fyller istället uteserveringen. 

Allt har gått i en rasande fart och i dag har caféverksamheten utökats med lunchservering, trubadurkvällar och arrangemang av olika slag. Man har redan börjat tala om att nyanställa.

Ett våldsamt lappkast i livet för en kvinna som slitit och kämpat och delat sin tid mellan barnpassning, hemarbete och skiftarbete på olika vårdinrättningar.

 Ewa var bara 15 år och hade precis gått ut nian då hon blev mamma för första gången. Då födde hon sonen Johan, som i dag är 29 år. Hon tog själv hand om honom med stöd av föräldrarna hemma i födelsebyn Lammhult. Viss vana hade hon efter att hon redan som 10-åring fick börja hjälpa till att passa sin lillasyster.

Ewas pappa var en typisk representant för den berömda småländska företagsamheten. Han hade ett företag som tillverkade det klassiska diskstället av trä.

För Ewas del blev det vårdsvängen direkt efter den första mammaledigheten.

Två år senare kom nästa barn och tre år efter det ytterligare ett innan dottern och numera också arbetskollegan Therese kom till världen. Så höll det sedan på tills yngste sonen Albin föddes för lite mer än fyra år sedan.

Sju av barnen bor fortfarande hemma.

Kanske har folk i omgivningen höjt lite på ögonbrynen och undrat hur hon som yrkesarbetande kvinna orkat och klarat av så många barn. Men det är inget som Ewa själv reflekterat över.

– Andra tycker kanske att det är något speciellt med alla mina barn, men för mig har det aldrig varit något märkvärdigt. Det har ju hela tiden funnits en pappa som ryckt in och hjälpt till, säger Ewa, som inte tycker att hon fått försöka något under alla år som småbarnsmamma.

Och så har förstås storasyskonen emellanåt också ryckt in och hjälpt till att ta hand om de mindre barnen även om Ewa gärna vill betona att hon aldrig ställt sådana krav.

– Jag tycker att man skall försöka undvika att utnyttja barn i sådana sammanhang, menar hon.

Ewa är i dag inte bara mamma. Hon är mormor och farmor också. Hela nio barnbarn har det hunnit bli och på Café Trollkvarnen kan det bli ganska barnrikt emellanåt när familjens mindre barn mellanlandar hos mamma efter skola och dagis. Här vankas det ju både mat och fika och emellanåt också en glass.

 Drömmen om ett eget fik har funnits där länge hos Ewa. Men också hos Therese, som gått gymnasiets restaurangprogram och är utbildad kock och servitris. Det hela började med att Ewa fick besked om att hon skulle tvingas öka sin tjänstgöringsgrad vid det privata hemtjänstföretaget där hon var anställt. Det ville hon inte eftersom det inte skulle passa in i hennes livsschema.

– Jag sa upp mig direkt och gick till arbetsförmedlingen, säger Ewa.

När hon inte fick någon hjälp där kom hon att tänka på den gamla kvarnen, som stod tom och som hon länge kastat lystna blickar på. Kvarnen som skulle passa så bra till det café hon drömde om. Lokalen var ledig och Ewa fick hyra den. Efter bara ett par månader hade Ewa och Therese förverkligat sina planer och verksamheten var i full gång.

Men om vårdjobbet var tungt och slitsamt så är det ingen sinekur att vara caféägare heller.

Halv åtta på morgonen, efter att de yngre barnen gett sig av till skola och dagis är Ewa och Therese på plats i Trollkvarnen. Innan caféet öppnar klockan nio är det mycket som skall hända. Både kaffebröd och matbröd skall bakas och dagens lunch skall förberedas.

– Vi gör allt själva. Inget halvfabrikat eller färdigköpt här inte. Här serverar vi bara hemlagat och hembakat. säger både Ewa och Therese bestämt medan de bjuder på en kopp kaffe och låter oss få smaka på Ewas goda biskvier.

Medan vi pratar kommer de båda elvaåringarna, My och Malte inrusande från skolan och dyker genast ned i glassboxen innanför dörren. Mamma ger sitt samtycke. Den driftiga tolvbarnsmammans familjeliv präglar också livet i caféet. Kanske är det det som ger Trollkvarnen sin speciella atmosfär och som gör att folk känner sig som hemma.

Café Trollkvarnen är nu inne på sin andra sommar och Ewa och Therese smider nya planer. De vill föra in lite av omvårdnad i sin verksamhet.

– Vi tycker båda om att hjälpa och ta hand om människor och det vill vi gärna fortsätta med, men på ett annat sätt än inom vården, säger Therese.

Så om Ewa och Therese får som de vill så skall Café Trollkvarnen i framtiden också kunna servera lunch i hemmet hos den som har svårt att själv ta sig ut.

– Kanske kan vi samtidigt vara lite sociala och stanna kvar för en pratstund. Vi skulle också kunna erbjuda oss att skotta snö, gå ut med hunden eller följa med till doktorn.

Och vem skulle väl bara bättre lämpad för att ta hand om andra människor än en mamma som fött och uppfostrat tolv barn och som dessutom jobbat nästan hela sitt liv i vården?

 

Tillbaka

 

Home