(Hem och Hyra jan.2008)

 

 

 

Mer än en miljon vuxna svenskar, 700 000 hushåll, bor för trångt! Hundratusentals barn har inte ens ett eget rum. Men få samsas på en så liten yta som Emine Blakaj och hennes två söner. Deras enrummare är knappt större än 20 kvadratmeter.

 

Av Stefan Lundberg

Foto: Niklas Henrickzon

 

 

 

I samband med en skilsmässa för ett par år sedan hittade Emine, 41, den lediga enrummaren i ett av det kommunala bostadsbolaget Fabos (Falkenbergs Hyresbostäder) hyreshus i det lilla samhället Vinberg utanför Falkenberg. En perfekt bostad för en ensamstående. Ett klipp, tyckte Emine då.

Men då hennes båda söner, Bujar, 18 och Leotrim, 9 år, för ett år sedan ville flytta hem till mamma förändrades situationen drastiskt.

Nu sover tonårssonen i en säng i rummet medan mamma Emine och lillebror bäddar i var sin del av soffgruppen. När inte Emine föredrar att dra sig tillbaka till köket för att få liter avskildhet.

Förutom sovplatserna är familjens vardagsrum, av förklarliga skäl, sparsamt möblerat. Ett soffbord, en liten bokhylla med TV och två datorplatser är vad man lyckats klämma in. Och då finns det inte mycket plats kvar att röra sig på.

- Man kan inte bo så här. Jag blir nervös och stressad och pojkarna får inte den sömn de behöver för att klara skolarbetet, säger Emine, som gjort allt för att hitta ett större boende.

Hon sitter uppkrupen i ett hörn av den soffa som på kvällarna förvandlas till hennes sovplats. Och hon berättar bekymrat om de åtskilliga telefonsamtal och brev till fastighetsbolag och byggmästare i hela södra Sverige som inte givit något resultat.

- Jag har ringt och ringt och tjatat och tjatat. Jag kan tänka mig att flytta vart som helst. Men  svaret blir hela tiden är att allt är upptaget och att jag måste vänta. Det verkar som om man bara tycker jag är besvärlig, säger Emine.

Klockan är 14 på eftermiddagen. Nioåringen Leotrim kommer hem från skolan och slinker genast ned vid sin dator för att spela dataspel. Efter en stund är han på benen igen, letar fram en fotboll och gör köket till lekplats för sitt bolltrixande.  Något annat lekutrymme för en livlig 9-åring rymmer inte lägenheten.

Enligt Boverkets senaste statistik har trångboddheten bland ensamföräldrar med barn ökat det senaste decenniet. Cirka en halv miljon minderåriga bor i familjer som saknar möjligheter att ge varje barn eget rum. Förutom många praktiska problem blir trångboddheten också en stressfaktor som är påfrestande för både barn och vuxna och kan leda till såväl fysiska som psykiska besvär.

Hemma hos familjen Blakaj blir detta som mest påtagligt under sena kvällar och nätter när 18-åringen, på ungdomars vis, ihärdigt knappar på sin dator och spelar musik på hög volym.

- När jag känner att det blir för mycket, att jag inte orkar, brukar jag gå ut och sätta mig på trappan utanför huset för att få lite lugn och ro, säger Emine.

Och när tonårssonen får nattbesök av sin flickvän flyttar Emine ut i  köket och sover där. Medan 100 000 svenska barn mellan 10 och 18 år saknar ett eget rum är det 200 000 ensamstående föräldrar som, liksom Emine, inte har en egen vrå att dra sig tillbaka till.

Det hon saknar mest i sin trångboddhet är dock möjligheterna till ett normalt umgängesliv. Hon vill att pojkar skall kunna ta hem kompisar och att hon själv skall kunna bjuda hem vänner för att umgås och kanske äta en bit mat.

- Någon riktig matgrupp finns det överhuvudtaget inte plats för. Inte i köket och inte i rummet, säger hon och pekar på det lilla soffbordet.

Det är där familjen, sittande i den låga soffgruppen, äter alla sina måltider. Frukost , middag och kvällsmat. Helg som vardag. En situation som inte direkt lockar fram någon feststämning.

Enligt den norm för trångboddhet som Boverket tillämpar är en tvårummare det minsta som i dag kan

godtas för permanent boende. Samma norm slår fast att varje barn skall ha ett eget rum.

Men familjen Blakajs boende uppfyller inte ens kravet för vad som på 40-talet ansågs vara ett drägligt boende. Då kom den första definitionen på vad som betecknades som  trångboddhet. Högst två personer fick bo i ett rum och kök.

I dag är det annorlunda. Om det bor mer  än en person per rum i en lägenhet, kök och vardagsrum oräknat, betraktas familjen som trångbodd. Eftersom ett sambopar antas klara sig med ett sovrum måste alltså en familj med två barn ha minst en fyrarumslägenhet. 

- Men så här har vi det! I Sverige, år 2007!, säger Emine Blakaj uppgivet i sin lilla etta.

Nu tänker hon skriva ett brev till statsminister Fredrik Reinfeldt. Hon vill att hennes situation skall uppmärksammas.

Hennes högsta önskan är att få flytta in i en trerumslägenhet så att hon och hennes två söner kan  få känna sig som en helt vanlig familj.

Hon drömmer om ett eget rum och om att kunna stänga dörren om sig…..

 

Tillbaka

 

Home