(Göteborgs-Posten augusti 2012)

 

 

 

Den gamla Loranga-skylten i emalj sitter kvar på väggen utanför entrén. I sina plåtburkar innanför serveringsdisken ligger havrekakor, syltrosor och sockerskorpor bakade efter 50 år gamla recept och de mörkbruna cafémöblerna, köpta begagnade för ett halvt sekel sedan, bär tydliga spår efter flera generationers kaffegäster.

Men snart är det slut. Det är sista sommaren för Reimer Olssons kultförklarade café i den lilla skogsbyn Hishult i Halland.

 

Av Stefan Lundberg (text och foto)

 

 

- Cappuccino, Espresso, Caffé Latte eller Cafe au lait?

– Nej tack, bara en kopp helt vanligt kaffe!

  Känns situationen igen? Här kan Du dock känna Dig lugn. På Reimers café kommer Du inte i närheten av en kaffemaskin eller en espressobryggare. Här serveras bara gammalt hederligt bryggkaffe i riktiga kaffekoppar vid de gamla cafémöblerna från 50-talet. Och de sju sorters kakorna har Reimer själv gjort i bageriet under husets branta källartrappa.

Kåken, som ligger vid byns huvudgata, vägen mot Kornhult och sedan rakt in i mörkaste Småland, inrymde en gång telefonstation och skrädderi. Men när Reimer Olssons mamma Ebba och hennes syster Judith 1933 tog ett lån och köpte huset för 3000 kronor blev det andra bullar.

De båda systrarna startade Hishults Konditori och Café, Hishults fjärde café och det enda som på sikt kom att överleva. Även ett femte café, som låg i grannbyn Kornhult fem kilometer längre bort, fick så småningom stryka på foten. Då hade också Reimers pappa kommit in i bilden och var verksam i rörelsen.

– Mamma var framåt, hon satsade och byggde ut, säger Reimer över en kopp kaffe i caféet som har fyra bord och kaffeservisen uppstaplad på ett serveringsbord vid ena väggen.

Hustrun Marianne, som ansvarar för utskänkningen, ställer fram ett fat med läckra smakprover ur Reimers kaksortiment.

– Det är han som fått slita i alla år. Han bakar säkert ett par dussin kaksorter, tårtor och annat kaffebröd och kånkar sedan plåtarna uppför den branta trappan till konditoriet, säger Marianne med en uppskattande blick mot maken.

Reimer Olsson gick tidigt i föräldrarnas fotspår. Redan när han var 15 år och precis gått ut sjuan började han baka. Och minnena är många. Från barnaåren då han ofta sökte sig till bageriet där pappa Arnold ibland stack till honom ett glas med vispad tårtfyllning och från den tid då gubbarna i trakten tog sig in till byn på cykel eller med häst och vagn och samlades på caféet för att ta sig en kaffegök.

För 40 år sedan tog Reimer över i bageriet och hustrun Marianne lämnade sitt arbete på det närbelägna gästgiveriet och fick ansvaret för serveringen. Envist har man stått emot alla moderna influenser både vad gäller maskiner och inredning. Inga modernas påfund släpps in i huset och köpekakor i plastförpackning är bannlysta.

Bakugnen i bageriet har hängt med sedan 50-talet då man slängde ut den gamla vedeldade ugnen. Den saknar termostat och har bara plats för fyra plåtar. Och nästan lika gammalt är kaksortimentet i de fyrkantiga plåtburkarna med glasfönster, som står bakom disken i butiken. Kanelrutor, nötkakor, sirapsbröd och rågkex. Alla småkakor kostar 3.50 styck, är bakade enligt Reimers egna recept och gjorda helt för hand.

– I moderna bagerier görs det mesta numera med maskin. Inget rörs av mänsklig hand, säger Reimer, som den senaste tiden haft lite ont i en axel innan han kom underfund med att han knådat degen på fel sätt. Med raka armar istället för böjda.

Men någon maskin blir det inte. 

– Vi hittar inte på något nytt. Kunderna kommer för att de tycker det är mysigt med det gamla.

Men i ett avseende har Reimer och Marianne varit nytänkande och föregångare. De införde rökförbud långt före de flesta andra.

– Redan 1981 satte vi upp en skylt på väggen där det stod ”Tack för att Ni inte röker!” och i samma veva plockade vi bort askkopparna från borden, berättar Reimer och visar stolt upp diplomet som man fick från Landstinget.

Orsaken till det då drastiska beslutet var till stor del alla ungdomar som på den tiden frekventerade caféet där de satt och rökte och pimplade läskedrycker.

– Det var så rökigt härinne att andra gäster vände i dörren.

I dag finns just inga ungdomar kvar i en skogsby som Hishult. Nu är det andra gäster som hittar till Reimers Café.

Ryktet om kultfiket i Hishult sprider sig från mun till mun och gästerna kommer i strida strömmar från Göteborg, Halmstad, Helsingborg och Malmö. Och till och med från Danmark.

Många för att få en kopp kaffe med dopp, andra bara för att köpa av Reimers goda kakor.

– Ibland händer det till och med att Reimer får lämna bakbordet i källaren för att komma upp och ta emot beröm, säger Marianne, som också berättar om Kungälvsgänget som på somrarna brukar se till att ta vägen förbi Hishult under sina cykelutflykter för att få en kopp kaffe och en nostalgitripp på Reimers café.

I över 50 år har Reimer Olsson slitit i sitt bageri, från klockan 6 på morgonen till sena kvällen.

Men under de senaste åren har man trappat ned och minskat öppethållandet från sju dagar i veckan till fyra. Och snart slår man igen för gott.

Nu har man bestämt sig för att den här sommaren blir den sista för Reimers café. När Reimer Olsson inom kort fyller 70 år och caféet blir 80 sätter man punkt.

Snart sista chansen alltså att uppleva lite cafénostalgi i de halländska tassemarkerna.

 

Faktaruta:   

                             

Reimer Olsson                    

Ålder: 69

Bor: I Hishult i Halland

Familj: Hustrun Marianne och en son

Gör: Driver Reimers Café

Intresse: Fiske, djur och natur

 

Marianne Olsson

Ålder: 61

Bor: Hishult i Halland

Familj: Maken Reimer och en son

Gör: Driver Reimers Café

Intresse: Natur, promenader och cykelturer

 

Tillbaka

 

Home