(Allas veckotidning nov. 2012)

 

 

 

 

Chopins klassiska pianomusik porlar ur högtalarna. 72-åriga Signe sträcker smidigt benet rakt bakåt i en graciös arabesque. Bredvid henne gör Karin, 70 och Caroline, 58 likadant. Så pasé, plié och frappé. Spänstiga som tonåringar följer man de smäktande pianotonerna även om en och annan sliten led knorrar lite i tysthet.

Vi är på tantbalett i Halmstad.

 

Av Stefan Lundberg

Foto: Christel Lind

 

 

I balettsalen där vanligtvis små fem- och sexåringar brukar dansa är medelåldern den här kvällen betydligt högre. Den yngsta eleven är 53 år. Den äldsta 72.

Margot Remdha, danspedagog och balettinstuktör, är med sina 79 år själv äldst i gänget. I mer än ett halvt sekel har hon fostrat och utbildat småflickor och ungdomar i sin balettskola i Halmstad. Och ännu rör hon sig i dansen med ballerinans vighet och med en slankhet i kroppen som skulle kunna göra en 20-åring avundsjuk.

– Men att gå ned i spagat vågar jag mig inte på längre, erkänner hon villigt inför terminsstarten med eleverna i den klassiska dambaletten.

Egentligen var det hennes barnbarn som kom på idén. Att starta en balettskola för mogna damer. En tantbalett helt enkelt!

Margot tände på idén och satte in en annons i lokaltidningen. Och svaren lät inte vänta på sig.

För flera av eleverna ledde annonsen till en nostalgikick. Gamla balettklänningar i miniformat rotades fram liksom gulblekta tidningsurklipp om söta barnbaletter.

– Jag gick i balettskola hos Margot när jag var fem år och när jag såg annonsen var det som om allt kom tillbaka igen. Jag såg framför mig hur vi stod där med våra små balettklänningar och jag tänkte att det här måste jag bara göra, säger Gertrud Ericsson, 53, och visar upp den lilla vita spetsklänningen som legat i malpåse sedan dess.

– Så fort Margot sätter igång balettmusiken står jag där igen och är fem år….

 På samma sätt var det för Ann Kristin Steen, 55 och för Ingegerd Borg Jonsson, 70, som dansade balett i Göteborg som sexåring och som tagit med sig sin lilla pastellgröna, över 60 år gamla, balettklänning.

– Man blir som barn på nytt, säger hon med nostalgi i blicken.

Också den här kvällen är det balettkjol som gäller. De korta veckade tyllkjolarna i sina milda pastellfärger, rosa, vita, blå, prasslas på, enligt order. För skall det dansas balett så skall det göras professionellt, tycker Margot. Själv sätter hon på sig en ärtig röd kjol. Fast egentligen är det mest för fotografens skull.

Musiken sätts igång och eleverna ställer upp sig längs balettstången. Margot visar och leder sina ballerinor genom dansen.

Arabesque…Pasé…Plié…Frappé! Ett, två, tre och fyra…

Margot, med ryggen mot den stora väggspegeln, vänd mot sina elever, visar och kommenterar. Hon är sträng men vänlig i sina kommentarer.

 ”Raka ben, mer känsla! Bra , jättebra!”

Man kan känna historiens vingslag när hon står där framför samma elever som hon hade då de var barn för mer än ett halvt sekel sedan.

– Jag har gjort det här i hela mitt liv för att jag älskar att dansa, men tyvärr är balettkonsten lite undanskuffad nu för tiden. Det verkar som om unga tjejer i dag hellre spelar fotboll och håller på med hip-hop än dansar balett, säger Margot, som är utbildad på Operabaletten i Berlin där hon är född. I över 60 år har hon levt i sin passion för dansen och att lära barn och unga flickor att dansa balett.

Att leda balettelever i den här åldern är däremot något nytt för henne. Men hon är mycket nöjd.

Hon försäkrar att en 50-60-åring som fortfarande är mjuk i kroppen kan röra sig lika fint i baletten och göra samma danssteg som en ung flicka.

– Och så är det ju så härligt att kunna kommunicera med eleverna på vuxnas vis och att de är så intresserade och har samma glädje av musiken och dansen som jag själv. Dessutom lyder de, vilket inte alltid barnen gör, konstaterar Margot med ett skratt.

– De är också skönt att slippa alla killar som brukar stå och hänga utanför och distrahera flickorna, tillägger hon.

Medlemmarna i den mogna balettensemblen tycker en att dansen skänker dem både glädje och välbefinnande i tillvaron.

– Baletten ger en slags lyckokänsla, men första gången jag berättade för min man att jag skulle börja dansa balett började han gapskratta, säger Ingegerd Borg Jonsson, 70.

Varje vecka längtar hon efter tisdagskvällens balettlektion. Och hon njuter i fulla drag när hon greppar ribbstolen och svänger ut ena benet i en perfekt pose.

– Man känner sig smal när man dansar balett, även om man inte är det, säger hon.

Och alla skämtsamma, men vänliga,  kommentarer om tantbaletten har tjejerna fått vänja sig vid. Och de tar det med en klackspark.

– Alla är så positiva och tycker om det vi gör, säger de.

  Det är intresset för musik och dans som förenar de nio kvinnorna som samlats i Slottsjordsskolans gymnastiksal för att snöra på sig balettskorna och trä de korta tyllkjolarna över höften.

– Vi är inte typen som vill springa fram och tillbaka och flåsa på ett gym. Vi vill göra något annorlunda och roligare men ändå hålla oss i form. Här stärker vi kroppen samtidigt som vi får känna äkta dansglädje, säger Ann Kristin Steen.

Vid terminsavslutningen i våras gick man tillsammans för att se klassisk balett på hög nivå. Då gästades Halmstads Teater av den ryska klassiska baletten från S:t Petersburg med dansföreställningen ”Törnrosa”.

– Det var en underbar upplevelse! Man ser baletten med helt andra ögon när man dansar själv och förstår hur svårt det är, säger Ann Kristin.

 Och att en timmes klassisk balett är lika krävande som ett gympass är det ingen som längre tvekar om. En läxa som, bland andra, Carina Blom, 57, fick lära. Hon går både på gym och dansar balett och hade sina funderingar inför den första balettlektionen.

– Jag tänkte att det här blir man väl inget man blir så särskilt svettig av svettig av, så jag duschade före baletten. Men det skulle jag inte ha gjort. Jag lärde mig snabbt att svettig blir man verkligen, skrattar hon.

Den som hoppas att någon gång få se tantbaletten på scenen kommer dock att bli besviken.

– Jag kan mycket väl tänka mig en uppvisning, säger Margot Remdha, men får ingen respons av sina elever.

En uppvisning? Nej, där går gränsen för de nio baletteleverna.

Men sluta dansa är det ingen som tänker göra.

Tantbaletten dansar vidare.

– Man får hålla på så länge man kan tills kroppen säger stopp, menar Signe, 72. 

 

Så gjorde tantbaletten:

Arabesque- benet sträcks ut bakom kroppen med rakt knä.

Pasé- foten vid knät, ståbenet utåtvridet och parallellt med det andra benet.

Plié- mjuk böjning av knät.

Frappé- snabb rörelse där foten slås åt sidan.

 

Tillbaka

 

Home