(Allas dec.2011)

 

 

Leken på den frusna märgelgraven var nära att sluta i en tragedi. Men när isen brast och 10-åriga Eric hamnade i vattnet gjorde Thea, 11 år, precis som pappa hade lärt henne. Hon räddade livet på sin kompis och blev byns lilla hjältinna.

 

AV STEFAN LUNDBERG

FOTO: CHRISTEL LIND

 

 

Det var en av de där riktigt fina vinterdagarna. Kompisarna Thea Månsson och Eric Ternström, som nästan bor grannar med varandra, hade sällskap hem med skolbussen. De hade bestämt sig för att, som vanligt, hitta på någonting tillsammans efter skolan. Ofta brukade de träffas hemma hos varandra och spela dataspel, men en sådan här dag med mycket snö och gnistrande vinterväder gick det inte för sig att bara sitta inne. Istället gav de sig ut på den snötäckta åkern alldeles bakom villaområdet och den lilla bäcken som rinner förbi.

Först lekte de lite i vattnet vid bäcken innan de fick syn på isen som täckte den stora märgelgraven i skogsdungen en bit därifrån. Den var ju mycket mer spännande.

– Vi stack dit och tänkte att vi skulle åka kana på isen, säger Eric, när vi sitter i skinnsoffan hemma hos Thea och hennes mamma Ing-Marie i deras lilla radhus i byn byn Trönninge utanför Varberg. Vi talar om den dramatiska vinterdagen, som ingen av dem någonsin kommer att glömma.

Eric har kommit dit tillsammans med sin mamma Ewa. De bor bara ett hundratal meter längre bort på samma gata. Thea och Eric har varit bästisar ända sedan Eric och hans familj för något år sedan flyttade in i området.

Även Theas lillasyster Hanna sitter med och lyssnar storögt på de större barnens spännande berättelse.

Eric och Thea berättar detaljerat om hur de gav sig ut på isen och började hacka hål på den med trädgrenar som de hittat i dungen vid märgelhålan.

– Vi gjorde flera små hål i isen och den var jättetjock, på vissa ställen så tjock att vi inte kunde få hål på den, säger Eric och måttar med händerna.

När de stack ned pinnarna genom isen förstod de också att den dyiga vattenhålan var mycket djup. Nästan bottenlös. Och det var när Eric fick syn på en stor gren, som han ville ha, längre ut på isen som det började bli farligt.

– Det var när jag gick ut för att hämta den som det plötsligt började knaka, berättar Eric.

Där ute täcktes det svarta, flera meter djupa, vattenhålet bara av en tunn hinna med is och Eric hade just kört pinnen rakt igenom och insett vad som var på väg att hända.

– Då brakade det till och jag hann inte springa tillbaka utan föll genom isen och rakt ned i vattnet. Jag tog tag i iskanterna och försökte ta mig upp själv, men det var så vasst att jag skar mig på händerna och isen var så tunn att den gick sönder då jag försökte. Men jag orkade bara försöka en gång. Vattnet var jättekallt och jag blev så trött att jag knappt kunde andas, säger Eric, som inte ens hann bli rädd innan kompisen Thea ingrep.

Hon stod bara några meter längre bort och såg förskräckt på hur Eric försvann ned i det kalla vattnet. Hon förstod att hon inte skulle hinna springa efter hjälp. Då hade Eric aldrig klarat sig.

– Först tänkte jag sträcka ut en lång pinne som han kunde ta tag i, men jag var rädd för att han skulle tappa taget och glida in under isen. Så jag gjorde som pappa lärt mig, säger Thea.

Hon kröp försiktigt ut till vaken där Eric låg och kämpade för sitt liv. När hon kom nära la hon sig på magen och sträckte ut handen så att hon fick tag i tag i Erics hand och kunde dra honom upp ur vaken. Sedan ålade hon sig försiktigt bakåt tills båda kom på starkare is igen.

– Det var tungt för Eric orkade inte hjälpa till själv, säger Thea.

Hon berättar att hon brukar titta på överlevnadsfilmer tillsammans med pappa Stefan. Ibland gör han paus i filmen för att förklara saker för Thea.

En gång handlade en sådan film om en man som gått ned sig på isen. Det var länge sedan, men Thea minns precis hur pappa stoppade filmen och förklarade hur man skall göra.

– Han sa att det bästa är att åla sig fram på isen eller krypa försiktigt på alla fyra så att man fördelar vikten på en större yta, berättar Thea.

Och just så gjorde hon när hon skulle rädda Eric. När de äntligen stod på fast mark igen var Eric kraftigt nedkyld och kunde knappt ta sig hem i sina genomvåta och stelfrusna kläder. Men tack vare Thea stod han en stund senare i den varma duschen hemma hos storebror John. Erics mamma var ännu kvar på sitt arbete som sjuksköterska inne i Varberg, lyckligt ovetande om vad som hänt.

– När John sedan ringde sa han bara: ”Det har hänt något med Eric, men han är okey nu.” Jag blev naturligtvis jätteorolig, men när jag kom hem en stund senare hade Eric fått på sig torra varma kläder och satt och spelade dataspel med Thea, säger Ewa.

Varken Ewa eller Theas mamma, Ing-Marie, insåg från början allvaret i det som hänt.

– När Thea kom hem sa hon, liksom i förbigående: ”Jag har räddat Eric i dag! Han blev blöt!”.

Både Ewa och Ing-Marie trodde bara att barnen hade varit och plaskat lite i någon vattenpöl eller lekt i bäcken. Först dagen därpå stod hela vidden av dramat klart för alla. Att Thea räddat Eric från att drunkna.

Då berättade Thea alltsammans för sin chockade mamma. Och redan klockan nio på morgonen fick Ewa ett telefonsamtal från Erics lärare. Då mådde Eric dåligt, både fysiskt och psykiskt. Chocken hade kommit efteråt. Och även Eric lät nu mamma få veta allt om det som hänt på isen vid märgelgraven.

De båda mammorna tänker med fasa på hur den dramatiska is-leken kunde ha slutat.

– Tänk om båda hade fallit i vattnet och vi inte kunde nå dem på mobiltelefonerna. Vad skulle vi göra? Vi visste ju inte var vi skulle leta. Och vi hade ingen aning om att den där märgelgraven överhuvudtaget fanns.

Hos Eric har den otäcka händelsen satt sina spår.

– Några dagar efteråt började jag bli rädd och jag började drömma otäcka mardrömmar på nätterna om att jag drunknade när Thea lämnade mig där i vattnet för att springa efterhjälp, säger Eric. Jag kommer aldrig mer att gå ut på isen, tillägger han.

Och även Thea lovar att hon kommer att vara mycket mer försiktig i fortsättningen.

– Jag tänker i alla fall inte att gå ut på en is om inte mamma eller pappa är med, försäkrar hon.

 

Tillbaka

 

Home