(Göteborgs-Posten nov. 2011)

 

 

 

Människor i nöd kan hjälpa människor i nöd!

Ungefär så tänkte Lizzie Nilsson då hon för ett år sedan hittade en insamlingsbössa inne på toan i sitt kafé i den lilla byn Holm utanför Halmstad. Ett litet barn hade på skoj flyttat in bössan på toaletten och i dag har Lizzies uppmärksammade ”dasskampanj” samlat in minst 10 000 kronor till nödställda på Haiti och Afrikas horn.

 

Av Stefan Lundberg

(text och foto)

 

 

 

Insamlingsbössan tillhörde Svenska kyrkan och när Lizzie, som också är kyrkvärd, vid en gudstjänst frågade byns präst om han kunde tänka sig ett lägga en krona i en bössa som stod inne på dass fick hon en tveklöst ja till svar. Därmed var saken klar och ”dasskampanjen” i full gång. Minst en krona i bössan för varje toabesök är devisen.

– En krona har man ju alltid i fickan och när man sitter därinne och filosoferar och får se bössan så kanske man tänker på alla människor som har det svårt, säger Lizzie, som i hela sitt liv haft ett hjärta som klappat för de svaga.

 Allt från hemlösa i hemstaden Halmstad till svältande barn på andra sidan jordklotet har fått del av hennes omtanke.

– Jag kan inte rå för det. Jag bara är sådan, säger hon.

Och i bössan på dasset hamnar allt från enkronor till hundralappar och till och med euron och brittiska pund när utländska turist emellanåt har vägarna förbi   

Trots sina 80 år fyllda har Lizzie inte slagit av på takten. Som ett yrväder far hon fram bland kastruller och bakplåtar i köket till Lizzies Café, som hon drivit i 20 år. Utanför dörren till den röda stallängan, där hästar och kor fått flytta ut för att ge plats åt kök och cafébord, sitter ett helt gäng katter på rad. I uthuset strax intill håller de femton hönsen till och någonstans skall det finnas två kaniner. Lizzie Nilsson älskar att ha liv och rörelse omkring sig. Henne själv hittar man som vanligt i köket där hon lagar all mat och bakar allt bröd själv.

Lizzie föddes i grannbyn Kvibille där föräldrarna drev lantbruk och kanske var det när hon som tonåring drabbades av tbc och hamnade på barnsanatoriet i Falkenberg som hennes intresse för vårdyrket väcktes. Efter en folkhögskoleutbildning fick hon jobb på sjukhuset i Halmstad och när hon 1953 gifte sig med lantbrukaren Runes Nilsson och flyttade in på hans släktgård i Holm blev hon både bondmora och sjukvårdsbiträde. Det blev ett tidvis tufft dubbelarbete där hon fick mjölka kor och gallra betor på dagarna för att på kvällarna rusa iväg till nattskiftet på sjukhuset.

 Lizzies sociala patos och hennes miljöengagemang väcktes tidigt. Hon var bara en ung tös då hon debuterade som politiker.

– Jag var 27 år då jag för centerpartiet valdes in i socialnämnden i dåvarande Kvibille-Slättåkra kommun och jag minns att jag kände mig lite bortkommen bland de stora gubbarna, säger hon, när vi sitter över en kopp kaffe vid ett av de rustika furuborden i hennes café. 

Men hon fick snabbt skinn på näsan och när de små kranskommunerna senare införlivades med storkommunen Halmstad fick hon plats i bl.a. byggnadsnämnden och tekniska nämnden. Det var också nära att Lizzie hamnade i riksdagen där hon var utsedd till ersättare. Men hon behövde aldrig sätta sig på tåget till Stockholm och i ärlighetens namn skall sägas att hon tyckte det var ganska skönt att hon slapp.

I flera år satt hon också som nämndeman vid Halmstads tingsrätt och fick möta en del av de människor på samhällets skuggsida som hon med stor empati engagerat sig för.

Kanske satt det politiska engagemanget i generna. Lizzies växte nämligen upp med en pappa som också han var kommunpolitiker.

Och hennes hjärta har alltid klappat för landsbygdens folk.

– Jag har kämpat för att folk i glesbygden skall ha samma rättigheter och möjligheter som stadsborna.

Länge har hon också varit en hängiven anhängare till den ideella föreningen Den Goda Jorden som värnar om åkermarkens bevarande.

Hon berättar hur stämningen blev lite smått obehaglig då hon i samband med västkustbanans utbyggnad på 1980-talet reserverade sig mot ett beslut att dra fram dubbelspåret över bördig halländsk jordbruksmark.

– Då fick jag en del obehagliga telefonsamtal på kvällarna, säger Lizzie, som ändå tycker att hon gjorde rätt den där gången trots att tågförespråkarna vann och 200 tunnland odlingsmark gick till spillo.

- Vi blir allt fler människor på jorden och överallt kan man inte odla, så en dag kommer åkermarken att ta slut.

För Lizzie är miljökampen en självklarhet, även i liten skala, och hon är stolt över att hon bland annat lyckats genomdriva byggandet av en cykelväg från Halmstad ut till Holm. Även om den inte riktigt nådde fram till hennes egen gård.

Numera har Lizzie Nilsson lämnat alla politiska uppdrag. På Lizzies Café, där även hennes dotter Pia nu är engagerad, är det dock fortfarande full fart framåt som gäller. Just nu är det årets julbordsarrangemang som förbereds.

Det var när Lizzies man gick bort 1987 som idén att starta kaféverksamhet föddes.

– Jag kunde ju inte fortsätta att driva gården själv, jag hade inte råd att anställa folk och jag ville inte flytta, säger Lizzie.

Det gällde att hitta en lösning.

Ett föredrag om fågelkvitter vid frukostbordet, det vill säga stadsbornas längtan ut till landet, blev den utlösande faktorn.

– Min dotter och jag började skissa på idén. Hästar, grisar och kor fick flytta ut och den 30 juni 1991 slog vi upp dörrarna till Lizzies Café.

Det var en utmaning, men konceptet höll. Lizzies lantliga kafé blev en succé. Turister i massor kommer nu för att få sig en kopp kaffe och en våffla i det gamla stallet under de vackra ekarna på gården.

Och många lägger också en slant i bössan på dasset.

– Jag tycker det är skitkul, säger Lizzie.

 

 

Lizzie Nilsson

Ålder:80 år

Bor: I Holm utanför Halmstad

Familj: Dottern Pia och två barnbarn.

Yrke: Driver Lizzies Café

Intresse: Gammaldags hantverk

Aktuell: Med dasskampanjen

 

Tillbaka

 

Home