(Allas april 2011)

 

 

 

 

Anja hade nästan gett upp hoppet om att få bli mamma och Edvard trodde aldrig han skulle hitta den rätta. Men kärleken fanns alldeles runt hörnet. Det behövdes bara ett litet knep från Edvard för att Anja skulle flytta in i grannhuset. Ett år senare föddes lille Theo.

 

AV STEFAN LUNDBERG

FOTO: NIKLAS HENRIKCZON

 

 

På den lilla gatan Sågliden i byn Fritsla utanför Borås ligger inte många hus. Men de som bor där satt på första parkett när kärleken kom till byn. Grannarna drar fortfarande på munnen när man minns hur Anja sprang med täcket i famnen från sitt hus i ena änden av gatan till Edvards i den andra änden.   

Anja Kristoffersen, som är född i Norge, kom till Sverige första gången då hon var åtta år. Hon flyttade runt med sina föräldrar och bodde på många olika platser både i Sverige och i Norge innan hon hamnade i lilla Fritsla.

- Jag minns hur trött jag var på att ständigt ryckas upp från skolklasser och kamrater, säger Anja.

 När hon tillsammans med sin dåvarande sambo köpte huset på Sågliden trodde hon att hon äntligen hade hittat tryggheten och skulle få leva ett lugnt familjeliv. Men förhållandet blev inte långvarigt. När islänningen Edvard Jonsson plötsligt dök upp och flyttade in i kåken längre ned på gatan var Anja ensam igen och hade redan tröttnat på singellivet.

Även Edvard hade haft en rotlös barndom och flyttat hit och dit mellan Island, Sverige, Danmark och Norge. När han till sist bestämde sig för att skaffa eget boende i Sverige hamnade också hanslutligen i Fritsla och på just samma gata som Anja.  Huset han köpte var från 1941 och renoveringsbehovet var stort. Så på helgerna när Edvard inte var ute på vägarna och körde sin lastbil var han fullt upptagen med att snickra på huset.

För Anja, som snabbt fick ögonen på den där snygge killen i andra änden av gatan, blev det plötsligt många hundpromenader med rottweilern Atlas. Och påtagligt ofta gick dessa promenader förbi Edvards hus. Hon ville ju få en skymt av den nye spännande grannen.

– Jag var ju intresserad, men trodde att han hade familj och bara kom hit på helgerna för att renovera huset. Den stora lastbilen som brukade stå utanför på helgerna var ju alltid försvunnen på vardagarna, säger Anja när vi sitter med en kopp kaffe i köket som Edvard renoverat.

Och intresset var ömsesidigt.

 Anja, som tyckte att hon haft lite otur med kärleken, längtade efter en familj.

– Jag började bli rädd för att jag skulle tvingas leva ensam resten av livet, säger hon.

Och ungefär likadant tänkte Edvard. Han kände att det var hög tid för ett fast förhållande.

Men när två blyga själar möts kan saker och ting ta sin lilla tid. Det blev många hundpromenader för Anja förbi Edvards hus och inte sällan såg hon hans huvud skymta fram bakom gardinen i fönstret.

– En gång när jag gick förbi såg jag plötsligt tre huvuden sticka fram. Då hade Edvard kompisar på besök och de var också nyfikna på ”henne med hunden”.

Men förutom några generade ”hej” ute på gatan när de möttes och att Edvard en gång tog mod till sig och frågade om hunden Atlas tyckte om att leka med bollar så hände inte så mycket.

– Jag ville så gärna säga något mer, men kom mig inte riktigt för, säger Edvard.

Och Anja var lika blyg. Ingen av dem vågade släppa ut förälskelsen och känslorna som bubblade inom dem. 

Trots att Anjas mamma uppmanade dottern att stöta på den nye trevlige grannen och Edvards kompisar försökte puffa på honom att ta det avgörande steget så skulle det dröja ett år innan någon av dem vågade ta det första steget.

– Jag var lite försiktig. Vi var trots allt grannar och det kunde ju bli så fel om det inte funkade, säger Anja.

Då fick Edvard fick sin genialiska idé. Han hade ju bestämt att det var Anja han ville ha och en dag när han såg henne gå förbi utanför huset satt han i sin lastbil.

– Plötsligt ropade han på mig och sa att han ville ha hjälp med att lokalisera ett fel på bromsljusen. Jag fick sätta mig i förarhytten och trampa på bromsen medan han ställde sig bakom bilen för att se vilket bromsljus det var som inte fungerade, minns Anja.

Edvard skrattar när han erkänner att alltsammans var iscensatt för att han äntligen skulle få Anja på kroken.

– Jag visste ju redan vilket bromsljus som var trasigt, men jag hittade på det där för att jag kände att någonting måste hända, säger han.

Och knepet fungerade. Ett levande bevis på det är lille Theo, som snart skall fylla ett år och sitter på köksbordet och jollrar och leker med sina mjukisdjur.

På väggen invid kaminen i vardagsrummet hänger hans första sprakdräkt inramad, som en påminnelse om att kärleken segrade till sist.

Någon vecka efter ”lastbilstrixet” blev Anja inviterad på middag. Edvard hade slagit på stort och bjöd på hemlagad lasagne och vitt vin. Men det var nära att det inte hade blivit någon träff den där gången heller trots att isen äntligen var bruten.

– Jag hade inte riktigt hört vad hon sa att hon hette, jag fick för mig att det var Angelica. Men när jag sökte efter hennes telefonnummer kunde jag inte hitta någon Angelica, säger Edvard, som dock till sist med datorns hjälp hittade Anja på Internet.

Hon fanns på Facebook och han skickade iväg en vänförfrågan som genast besvarades.

– Jag blev smickrad! Det var ju precis vad jag väntat på, säger Anja.

Efter den första middagen hemma hos Edvard, blev det flera och i fortsättningen slapp Anja gå ensam på sina hundpromenader med Atlas.

Tre månader efter Edvards lilla knep med lastbilen upptäckte Anja att hon var gravid. Edvard satt och körde sin lastbil strax utanför Göteborg när hon ringde och berättade, lycklig över att hon äntligen skulle få bli mamma.

– Det kom som en chock. Jag visste inte vad jag skulle säga, men så blev jag bara gladare och gladare, säger Edvard.

Och hemma på Sågliden dröjde det inte länge förrän grannarna kunde se Anja springa längs gatan med sitt sovtäcke under armen. Nu visste alla att kärlekshistorien man kunnat följa från sina köksfönster hade fått ett lyckigt slut.

– Jag föll för hans vackra ögon och för att han utstrålade en sådan trygghet. En snällare man kan man inte hitta, säger Anja om Edvard.

Och Edvard håller med. Det var nämligen ögonen han också först fastnade för hos Anja.

– Och så är hon så snygg och så snäll, tillägger han.

Ett par månader efter att lille Theo kommit till världen och på ettårsdagen efter att de träffades arrangerade Edvard ett romantiskt frieri på ett hotell i Göteborg. Anja och han badade skumbad tillsammans då han plockade fram förlovningsringarna och bad henne bli hans hustru. Naken på badkarskanten friade han.

– Oh my God!, blev svaret, och Edvard tolkade det som ett ja.

– Vi har inte hunnit gifta oss ännu, men vi vill ha ett bröllop på varmare breddgrader med sol och bad, säger Edvard.

Tillsammans vill Anja och Edvard satsa på en trygg och stabil framtid för sig och sina barn. Att Theo skall få minst ett syskon är de överens om.  Och de tänker stanna kvar i sitt hus på Sågliden och låta barnen växa upp där allting började.

– De skall slippa samma rotlösa och kringflackande barndom som vi har haft!

 

Tillbaka

 

Home