(Allas nov. 2010)

 

 

 

Anna Mirandas son Giovanni föddes med en gåtfull sjukdom. En okänd hjärnskada. Då kom Anna på hur hon skall kunna hjälpa forskarna att lösa gåtan. Hon har fått tolv helt vanliga kvinnor att posera lättklädda i en pinup-kalender för att dra in pengar till  hjärnforskningen.

 

AV STEFAN LUNDBERG

FOTO: NIKLAS HENRIKCZON

 

 

 

Giovanni, som i dag är 13 år, är ett av 500 barn i Sverige som är födda med en odiagnostiserad hjärnskada. Han är multihandikappad, med bland annat balansproblem och språkstörningar. Ungefär samma handikapp som Dustin Hoffmans rollfigur i filmen ”Rainman” led av. Trots tre hjärnoperationer och flera genetiska undersökningar har läkarna dock inte lyckats ta reda på vad det är Giovanni lider av. Hans skada upptäcktes det första dygnet efter förlossningen och till att börja med trodde man inte han skulle överleva. Men nu vet man att Giovannis skada är stationär vilket betyder att han varken blir bättre eller sämre. En del av de hjärnskadade barnen riskerar dock att dö om inte forskarna får mer resurser så man kan öka kunskapen om de här sjukdomarna och hitta ett botemedel som kan rädda dem.

– I början funderade jag mycket på vad det kunde vara Giovanni led av. Det var viktigt för mig att få veta, men nu har jag slutat grubbla. Det betyder ingenting längre. Även om jag får ett namn på vad det är han lider av kommer han alltid att vara samma Giovanni för mig, säger Anna, när vi möter henne i det rosa radhuset utanför Laholm där hon bor tillsammans med sin son.

 På köksbordet ligger kalendern, MirAnnas Calendargirls 2011, som skall hjälpa henne att dra sitt strå till stacken. I den poserar tolv modiga kvinnor som pinuppor i klassisk 50-tals retrostil. En för varje månad. Anna är själv fröken Juni där hon blygt gömmer sig avklädd bakom en röd badhandduk med en prickig sjalett om håret. Det är också hon som är den tuffa bruden på kalenderns omslag.

Katten Tyson strosar omkring i köket och Giovannis lilla tibetanska spaniel Agge sitter på en stol vid bordet och följer nyfiket varje rörelse när vi bläddrar i kalendern. Giovanni är i skolan.

Tidigare har Anna arbetat som friskvårdsinstruktör, badvakt och simlärare men nu är hon personlig assistent på heltid åt sin handikappade son.

Det var när Anna i vintras fick se en trailer i TV om den brittiska komedin Calendar Girls som hon fick sin idé. Filmen handlar om några vanliga medelålders kvinnor som viker ut sig i en kalender för att samla in pengar till cancerforskningen.

 - Jag hade sett den där filmen många gånger och eftersom jag just själv hade börjat stå modell för rockabillymode så insåg jag att det där skulle jag ju också kunna göra för att hjälpa de hjärnskadade barnen, säger Anna.

På sin blogg och på Facebook började hon genast ragga efter likasinnade kvinnor som kunde tänka sig att ställa upp på hennes idé.

– Jag sökte alla sorters kvinnor. Unga, gamla, långa, korta, tjocka, smala. Alla människor är vackra. Det har inte med utsidan att göra, menar Anna.

 Hon vet vad det vill säga att bli mobbad för sitt utseende. Det har både hon och hennes son fått känna av. Anna för sina tatueringar och Giovanni för sitt handikapp.

- Folk har skrikit Lisbeth Salander efter mig på gatan trots att jag inte är den som springer omkring och bränner upp bilar och mördar folk. Det är inte det yttre som visar vem du är utan hur man är på insidan, säger Anna.

Till sitt projekt ville hon ha kontakt med starka kvinnor som vågade bejaka sin kvinnlighet och visa att de duger som de är.

Och svaren lät inte vänta på sig. Det behjärtansvärda ändamålet var svårt att motstå och inte bara tolv utan en mängd kvinnor från hela landet och i alla åldrar hörde av sig och ville vara med. De allra flesta hade aldrig tidigare poserat framför en kamera men redan efter någon månad var arbetet med kalendern i full gång. En handfull fotografer i olika delar av landet ställde upp ideellt precis som modellerna och Anna reste mellan Luleå i norr och Ängelholm i söder för att lägga makeup på småbarnsmammor, civilingenjörer, förskollärare och mat-tanter, från 19 till 45 år. Alla klädde de av sig för den goda sakens skull.

- Det skulle vara en kalender med glimten i ögat, i lite oskyldig retrostil. Lättklätt, lite avklätt men absolut inte naket, säger Anna, som blev överväldigad av att så många ville ställas upp ideellt utan att få någonting tillbaka.

I somras blev kalendern klar och de tolv tjejerna hjälps nu åt att sälja den och dra in pengar, som skall använda dels till hjärnforskningen och dels också till att förgylla tillvaron och göra livet lite lättare för de drabbade barnen. Anna Miranda har själv rest omkring och sålt kalendern på bil- och mc-träffar runt om i landet. Intresset har varit stort. Kalendern är redan spridd i elva länder. Och det är faktiskt fler kvinnor än män som köpt den.

– Mottagandet har varit helt över förväntan. Med några enstaka undantag har vi bara fått positiva omdömen och blivit bemötta med respekt, säger Anna, som startat en speciell blogg om kalendern på Internet.

Facebookgruppen Calendargirls 2011 har redan över tusen fans och att tjejerna själva är stolta över resultatet var inte att ta miste på då vi träffade några av dem på retrofiket Jukebox i Markaryd.

Fiket, med sin jukebox, sina röda galonsoffor och med bilder på bl.a. James Dean och Buddy Holly på väggarna, går helt 50-talsstil och drivs av fröken Maj, Linda Axelsson. Hon som i kalendern gömmer sina behag i en skummande badbalja.

Runt fikabordet sitter också fröken Januari, Kikki Vitlo, fröken November, Tanja Nygren-Yngnell och fröken Februari, Lina Falck.

- Jag tvekade aldrig när Anna frågade om jag ville vara med. Det var en jättekul idé och ändamålet med kalendern gick ju bara inte att säga nej till, menar Linda, som bara några månader innan hon ställde sig framför kameran hade fött en dotter.

Hon är glad att hon ställde upp.

– Det har verkligen stärkt självförtroendet. Man känner sig så fin, säger hon.

Men Kikki, som är förskollärare, och Lina, säger båda att de var tveksam till att börja med.

– Jag var lite orolig för vad förskolebarnens föräldrar skulle säga. Och min sons kompisar.

Men ingen har mött några negativa reaktioner.

– Tvärtom. Och bilderna blev ju jättebra, säger Lina stolt.

Även Kikki gör nu reklam för kalenderflickorna på sin egen blogg. 

Och de flesta av kvinnorna verkar inte heller ha något emot att ställa upp igen om de blir tillfrågade. För det blir en kalender även för 2012. Det bekräftas av Anna Miranda. Planeringen är redan i full gång och ändamålet blir detsamma. Vad kalendern skall innehålla vill hon däremot ännu inte avslöja.

 

Tillbaka

 

Home