(Göteborgs-Posten augusti 2010)

I sex veckor tvingades mjölkbonden Sven-Olle Svensson på Hallandsås hälla ut all mjölk som hans kor producerade. 42 000 liter mjölk kastade han bort! Tusen liter varje dag!

– Det var hemskt! Jag glömmer det aldrig, säger Sven-Olle medan han tittar ut genom köksfönstret och ser hur mjölkbilen just kör in på gårdsplanen utanför.

 

Av Stefan Lundberg (text och foto)

 

 

Tretton år efter giftskandalen är allt som vanligt igen på Hallandsås.  I alla fall på ytan. Tunnelborren Åsa fortsätter att tugga sig igenom det porösa berget och visst finns den där fortfarande - den gnagande oron över att något mer skall hända.

Under loppet av några veckor fick Sven-Olle och hans hustru Marianne se sin idyll och sitt livsverk förvandlas till en mardröm.

– När det var som värst var vi nära att ge upp. Vi pratade faktiskt om att lämna gården och ge oss iväg.

Men Sven-Olle gav sig inte. Istället blev han något av en förgrundsfigur för motståndskampen uppe på åsen. För dem som inte ville ha något tunnel. Många är de journalister och fotografer från hela landet som bänkat sig vid hans bastanta köksbord och hört honom argumentera.

Men själv tycker han inte om att bli uppfattat som någon slags ”bondeledare”.

– Det är väl bara det att jag varit ärlig och sagt vad jag tycker och att jag dessutom har ett ganska rejält humör. Och visst har jag känt mig som ett rött skynke ibland inför både Banverket och kommunen, säger han.  

Gården, som ligger i den lilla byn Lya mitt uppe på Hallandsås, bara några hundra meter från tunnelbygget, är Sven-Olles föräldrahem. Han minns sin barndom i en by med ett par hundra invånare, nästan tio gånger mer än i dag. Och lekkamrater var det gott om. Nu för tiden föds det knappast några barn alls i byn. Men då fanns det flera jämnåriga i gårdarna runt omkring och på morgnarna var det många som klev på skolbussen till skolan Östra Karup, som man tillhörde eftersom Lya då låg i Halland och inte, som nu, i Skåne. Gränsen gick längs den lilla Lyabäcken, som rinner rakt över Sven-Olles Svenssons marker.

– Efter skolan stack vi grabbar ofta ut och byggde kojor eller fångade skatungar, som det på den tiden var skottpengar på.

Det var rena Sörgårdsidyllen. Att någon då skulle komma och säga att det skulle byggas en tunnel rakt genom åsen fanns inte ens på kartan.

Trots att Sven-Olle hade två äldre syskon föll det sig naturligt att det blev han som tog över gården.

– Jag ville det själv. Som bondpojke får man ju tidigt vara med och hjälpa till med arbetet på gården, säger han och tar fram ett gammalt tummat svart-vitt fotografi där han som 11-12-åring går bakom två bastanta arbetshästar och harvar en åker. En liten parvel som knappt når hästarna upp till knäna.

Men tio år efter att den bilden togs var det dags. Som 22-åring tog han över efter sina föräldrar. Och några år senare flyttade också Marianne in. Hon som själv var uppvuxen på en gård lite längre bort på Hallandsås och som lovat sig själv att aldrig gifta sig med en lantbrukare. På en dans i Grevieparken på andra sidan åsen föll hon ändå för den rejäle bondpojken från Lya.

Tillsammans med Marianne satsade Sven-Olle på Lya 8:4, som gården heter i de officiella dokumenten. Köpte till mark och utökade djurbesättningen från pappans knappt tio kor till över hundra.

Så en dag i början av 90-talet kom beskedet som skulle förändra livet, inte bara för Sven-Olle och Marianne utan för alla boende på Hallandsås.

– Vi läste i tidningen att man skulle bygga en tågtunnel genom åsen. Och det var nog ingen som reagerade så mycket mot det. Vi tänkte mest att det skulle bli skönt att bli av med alla järnvägsövergångarna häruppe, säger Sven-Olle.

Men konsekvenserna av tunnelbygget skulle visa sig bli betydligt större än bara några järnvägsövergångar som skulle försvinna.

En dag var kranvattnet alldeles brunt och när man diskade porslinet fick koppar och tallrikar en äcklig brun beläggning. Strax därefter sinade vattnet både i gårdsbrunnen och i en gammal branddamm i närheten.

– Nu började vi ana sammanhanget. Det forsade ur berget. Vi slog samman vägföreningarna i våra tre grannbyar Lya, Finsbo och Mäshult och bildade en aktionsgrupp. Det kokade de bland folket på åsen.

Någon föreslog en demonstration och då var det Sven-Olle som började ringa runt för att trumma ihop folk. Hundratals tunnelmotståndare, bönder på traktorer och vanligt folk från trakten, ställde upp då demonstrationståget gick från kyrkan i Båstad till tunnelpåslaget.

–Det rapporterades i både rikstidningar, radio och TV. Äntligen hade vi fått gehör för våra protester.

Vad han inte anade då var att det skulle bli ännu värre. Värre än torrlagda brunnar och sinande vattendrag. Bara en vecka efter demonstrationen kom dråpslaget. Ett giftigt ämne från tunneln hade läckt ut i en bäck och dödat flera kor. Djurbesättningar fick slaktas, frukt och grönsaker från åsen bojkottades och Sven-Olle och många andra bönder fick med stor vånda gå upp varje morgon och mjölka sina kor till ingen nytta. Mjölken skulle kastas.

– Allt på grund av tätningsmedlet Rhoca-Gil, de där geléaktiga klumparna som Banverket hade åkt runt och visat upp och som de påstod skulle lösa alla problem. Vi trodde dem inte och vi fick rätt, säger Sven-Olle, som länge gick med en klump i magen av oron för att tätningsmedlet skulle förgifta även hans vatten och döda också hans djur.

I dag känner han det som om det värsta är över. Att tunnelbyggarna lärt sig en läxa.

För några veckor sedan bröt tunnelborren Åsa igenom berget och den södra tunneln mötte den mindre arbetstunneln från norr. I princip kan man nu gå igenom hela åsen, från norr till söder. Och om fem år, 18 år efter byggstarten, skall allt vara klart.

– Nu finns ingen återvändo. Bara att gilla läget. Och en positiv sak i allt elände är att vi bönder på Hallandsås kommit varandra närmare, säger Sven-Olle, när vi promenerar ut i den saftigt grönskande kohagen där hans djur går på bete. 

En pastoral idyll i skuggan av en miljöskandal.

 

Stefan Lundberg

 

Sven-Olle Svensson

-------------------------

Aktuell: Stridbar mjölkbonde

              på Hallandsås

Ålder:    64 år

Yrke:     Lantbrukare

Bor:      Lya på Hallandsås

Familj: Hustru Marianne, 60

             En son, två döttrar,

             fyra barnbarn

 

Tillbaka

 

Home