(Allas jan. 2010)

 

 

 

Femåriga Wynja sluter ögonen och kramar sin magiska sten i handen. Det är meditation på förskolan Asken. Här används massage, meditation och qigong för att skapa lugn och trygghet. Från stilla vrån strömmar rogivande flöjtmusik och någonstans hörs ljudet av porlande vatten. Asken är en stressfri förskola.

 

AV STEFAN LUNDBERG

FOTO: NIKLAS HENRIKCZON

 

 

Vi kör på Hallands vackraste väg! Så står det på skylten bland maskrosorna i dikeskanten. På vår vänstra sida rinner floden Ätran. På höger sida står den grönskande lövskogen. Och efter en stund kommer vi fram till den gamla gula byskolan som ligger lika vacker på en grön kulle ovanför vägen.

 

Vi har kommit till Askome by i Halland och skolan är nästan 70 år gammal. Sedan några år är det  barnen på montessoriförskolan Asken som tagit över. När vi efter en stund lyckas lirka upp grindens barnsäkra lås hejdar vi oss på yttertrappan och trevar efter nallen i innerfickan. En skylt på väggen upplyser oss om att vi nu träder in i ”Mobilfri zon”.

Innanför dörren blir vi stående på tröskeln. Är det ingen inne? På en förskola brukar man väl mötas av stojande barn, skrik och spring. Här är det lugnt och stilla. Men lite längre in, i en av de gamla skolsalarna, råder full aktivitet. Barn som jobbar med sitt. Pysslar, läser, ritar. Ljudnivån är behaglig och det är lite svårt att förstå att det i dag är så många som tretton barn mellan tre och sex år närvarande på Asken. På småbarnsavdelningen en trappa ned finns dessutom ytterligare sju småttingar.

Just när vi kommer har femåringarna Alva och Wynja dragit sig bort mot stilla vrån för lite stenmeditation tillsammans med ”fröken”, Barbro Elfqvist. Det är hon som tagit initiativet till den kärleksfulla atmosfären där en konflikt kan lösas med en kompromiss och en kram eller med en stunds stilla meditation. På väggen i hallen hänger beviset. ”Stressmedveten förskola” står det på det prydligt inramade diplomet.

Till fågelkvitter och brusande vatten smyger sig Alva och Wynja ned på var sin mjuk madrass i stilla vrån där det också finns ett litet tält att krypa in i för den som behöver lite vila och avskildhet ibland. Där kan barnen sitta i sina egna tankar eller bara ligga och vila och lyssna på meditativ musik.

- Vi vill att barnen skall lära sig att inte vara rädda för ensamhet och tystnad, säger Barbro och tar fram den lilla träasken som gömmer en samling olikfärgade stenar. Det är chakrastenarna som, enligt gammal indisk tradition, skall ge kroppen nya livgivande energier.

De båda femåringarna lägger sig tillrätta på rygg och blundar medan Barbro placerar ut stenarna på deras kroppar. Först den röda, överlevnadens sten, så den orange, den gula, den gröna, de båda blå och till sist, på pannan, fridens sten, den violetta.

Wynja ligger alldeles stilla och avslappnad, med slutna ögon, som om fågelkvittret och det porlande vattnet fått henne att somna. Alva är lite mer orolig, kisar med ögonen och har svårt att lilla riktigt still. Men när Barbro sakta och lågmält med mjuk röst börjar beskriva en solig strand där de ligger och låter vågorna skölja över sig, övermannas också Alva av lugnet och dåsigheten.

- Det känns jätteskönt, säger hon lite sömndrucket, när Barbro tystnat och börjar plocka ned stenarna i skrinet igen.

- Ja. Man blir alldeles varmt i kroppen, inflikar Wynja, när också hon vaknat till liv igen.

Att den stressfria miljön har effekt på både barnens och personalens hälsa har man kunnat konstatera på några förskolor runt om i landet sedan man infört en helt ny livsstil med massage och meditation på schemat. Sjukfrånvaron bland barnen har minskat drastiskt liksom långtidssjukskrivningarna bland personalen.

För Barbro och hennes kolleger på Asken fanns ingen tvekan.

- Jag får nästan panik när jag ser hur stressen breder ut sig och hur även barnen  börjat drabbas av stressrelaterade sjukdomar som övervikt och benskörhet, säger Barbro, medan Anja och Wynja tassar iväg tillsammans med de andra barnen uppför trapporna till skolans gamla gympasal. Där det är dags för ”miniröris”, ett slags friskis och svettis för barn, men de häftiga danslekarna har täta avbrott för kramar och stillsamma avslappningsövningar.

Här känner sig alla omtyckta och välkomnar varandra med en omfamning på morgonen innan man slår sig ned vid de små barnborden där frukosten dukas upp med levande ljus och klassisk musik.

- Vi strävar efter att ge barnen en bra människosyn. Att få dem att förstå att alla människor är olika, men ändå lika mycket värda.

Och längst upp i ett hörn under taket i en av salarna håller en vit luggsliten skyddsängeln sitt vakande öga över både barn och personal, precis som den gjort ända sedan den gamla byskolans dagar.

- Det känns tryggt för oss föräldrar att kunna lämna våra barn i den här lugna, avspända miljön. Man märker också att de har mer tålamod och lättare tar till sig nya kunskaper än andra barn, säger Nicklas Hässelborg och Lise Svensson medan vi slår oss ned vid ett av de små borden där barnen serverar kaffe och kesofyllda tunnbrödssnittar.

Lise och Nicklas är föräldrar till fyraåriga Rebecka. Vid bordet sitter också fyraårige Simons mamma, Mikaela Nielsen och Susanne Severinsson, som är mamma till Emma, fem år, men också arbetar på Asken. Alla har de fått ta till sig den nya stressmedvetna livsstilen. Barnens behagliga lugn smittar av sig därhemma.

- Vi blir påverkade av Rebecka när hon kommer hem och säger att de mediterar på förskolan för att vila hjärnan och att det borde vi också göra. Nu försöker vi att inte stressa så mycket. Och vi har faktiskt börjat meditera hemma också, säger Nicklas och Lise.

Medan vi sitter och pratar bökar det kanadensiska hängbuksvinet Skorpan godmodigt omkring i sitt hägn utanför fönstret och dofterna sprider sig behagligt från sinnenas trädgård som barnen själva varit med om att anlägga. Där växer väldoftande Timjan och Lavendel och där finns smultron att smaka till det rogivande ljudet av ett klingande vindspel. Här finns också kaniner, men hönsgården där barnen brukade gå och plocka värpvarma ägg tvingades man göra sig av med när fågelinfluensan härjade för några år sedan.

Att låta barnen umgås med djur och natur är en del av hela idén med den stressfria förskolan.

- Vi är mycket ute i naturen och ibland mediterar vi i det fria, säger Barbro, när hon en stund senare, med en svans av barn efter sig, är på väg upp till gympasalen.

Det är tid för meditation och qigong. Barnen hämtar sina kuddar i kuddhögen och lägger ut dem i en ring på golvet medan Barbro tar fram det mystiska skrinet med de hemliga stenarna. Allteftersom barnen hör sitt namn viskas kommer man fram och väljer en sten. Alva, Emma, Isak, Vidar…. Alla gömmer de sina stenar i händerna medan de sitter på sina kuddar och blundar. Innanför slutna ögonlock drömmer de sig bort i en fantasivärld där stenarna skall avslöja sina hemligheter. Barbro berättar till tonerna från en ensam flöjt och sömnen är inte långt borta. Men då meditationen efter en stund övergår i qigong vaknar livsandarna till liv igen.

Barnen reser sig från kuddarna och hämtat kraft i en djup inandning. I den speciella barnqigongen, där man skall låna energi från djuren, får man sedan smyga fram som den vita tigern och andas ut i ett tigervrål, flyga som en fågel eller lufsa som en björn.

Femåriga Alva har sin egen favorit. Hjorten. Hon vill visa oss och hoppar oförtröttligt runt i gymnastiksalen, varv efter varv och vrider vaksamt på huvudet, först åt vänster och sedan åt höger, precis som en hjort.

Barbro skrattar.

- Man kan inte räkna med att alla barnen skall tycka om allt, men var och en hittar sina favoriter. En del älskar att meditera, en del tycker det är jättekul med qigong och andra tycker det är mysigt att få massage.

Massage mjukar inte bara upp stela muskler och skänker fysiskt välbefinnande utan är också avslappnande för själen. Barn som får massage blir mindre aggressiva. De blir lugnare i skolan och mer koncentrerade på skolarbetet.

På Asken är det massage varje dag efter lunch.

Den här dagen är det köttfärssoppa som ställs fram på de låga borden där de vuxna måste huka för att äta med barnen. Här är allt på barnens villkor, men de är också delaktiga i det mesta. Dukar och dukar av, torkar borden efter maten, sköter trädgården och hjälper till att ta hand om djuren.

Vem vill ha massage?

+När soppskålarna är tomma och borden dukats av kastas frågan ut. Ingen vill missa massagestunden och de blå madrasserna kommer fram. Några är snabba att ta av sig på överkroppen och längtar efter värmande oljemassage eller bara den lätta beröringen av en fjäder. Andra behåller tröjorna på och föredrar den taggiga gummibollen utanpå kläderna.

Det är Susanne Severinsson och Linda Hindström som är dagens massörer.

I lyktor på väggarna och på ett litet bord mitt i salen brinner levande ljus och musiken som fyller rummet är sövande.

När vi lämnar barnen på Asken ligger de halvslumrande på sina madrasser. Stillsam musik strömmar genom rummet och stearinljusen brinner med flämtande lågor. Just nu känns stress som något mycket avlägset.

 

Tillbaka

Home