(Göteborgs-Posten Motor juni 2009)

 

 

Kan man ha delad vårdnad om en bil?

- Ja, det går jättebra, säger Marianne och Gösta Karlberg i Varberg.

 När deras äktenskap sprack kunde ingen av dem skiljas från familjens ögonsten. Så det fick bli delad vårdnad. I tolv år har de nu turats om att ta hand om sitt skötebarn- en stora vit Lincoln Continental från 1958.

 

Av Stefan Lundberg

Foto: Björn Olsson

 

 

Med ett dovt mullrande från den 350 hästars V8:an  backar den jättelika bilen ut ur sitt garage på Garvaregatan i Varberg. Den är imponerande med sin längd på nästan sex meter och en bredd på drygt två. Som ett slagskepp. Charmig kanske. Men knappast vacker? Med sina enorma veckade plåtytor, sina snedögda strålkastare och den snedställda bakrutan har den istället lyckats hamna på en lista över världens fulaste bilar.

- Fulsnygg, konstaterar diplomatiskt dottern Angelica, 25, som tillsammans med systern Veronica,27, är den som oftast rattar bilen nu för tiden.

De båda systrarna är praktiskt taget födda i den 50 år gamla Continentalen och har också ärvt det intresse för raggarkulturen och stora amerikanska bilar som en gång, för över 30 år sedan, förenade deras föräldrar.

Det var 1973. Marianne var bara 15 år och satt med kompisarna på kyrkogårdsmuren i Varberg, när raggarrundan gick. Gösta körde förbi flera gånger i sin Pontiac GTO från 1968 innan han raggade upp tjejen som kastade så beundrande blickar på honom och hans flotta bil. Och kanske var kärleken till Pontiacen lika stor som till Gösta då de förlovade sig ett par år senare.

 Marianne älskade Pontiacen och blev inte glad då Gösta en dag gav sig iväg till Värmland för att ”titta” på en annan bil.

 Han hade hittat sin drömbil.

- Jag ville ha den största amerikanare som gick att få. Jag var ju raggare och det skulle gå att få in så mycket folk som möjligt i bilen,säger han.

I en motortidning hittade han vad han sökte. En Continental Mark III by Lincoln, som modellen egentligen heter. Det lär vara den största serietillverkade personbil som någonsin gjorts. Den fanns hos en bilhandlare utanför Arvika och hade då kvar sin svarta originalfärg, presidential black,  men var i dåligt skick och knappt körbar.

- Jag minns att hela elsystemet var utslaget. Det enda som fungerade var den röda varningslampan för helljuset, säger Marianne, som blev helt uppgiven då hon fick se det rullande lik med spräckta rutor och trasig inredning som nu skulle ersätta deras gamla kära Pontiac på raggarrundorna genom stan.

Men tillsammans tog de itu med vraket. Motorn helrenoverades, den svarta lacken slipades ned och hela inredningen byttes ut. Slutligen lackades bilen om och blev vit. Och det var inga små mängder lack som gick åt till de omåttliga plåtytorna.

- Jag tror vi hade kunnat byta färg på två och en halv Volvo med samma mängd lack, säger Gösta.

Ett år senare var Mariannes och Göstas vita Continental en pärla i raggarkaravanerna. En bil som utstrålade stil och klass. I dåtidens reklambroschyrer avbildades bilen tillsammans med ett par i smoking och aftonklänning och i verkstadshandboken kallades cigarettändaren för cigarrtändare. Och det var i just en Lincoln Continental, om än av annan modell, som president John F. Kennedy sköts till döds i Dallas den 22 november 1963.

Det är ingen tvekan om vad det var för målgrupp man vände sig till med den här bilen. Den förste ägaren, en värmländsk hotelldirektör, gav 55 000 för den när han köpte den ny i december 1957. För den summan kunde man vid samma tid få nästan fem nya Volvo Amazon.

I dag torde bilen, som haft 8-9 ägare,  ha ett samlarvärde på uppskattningsvis 200 000 kronor.

- Men den är inte till salu!, säger både Gösta och Marianne bestämt. 

Det är en bil som väcker uppmärksamhet överallt där den dyker upp. Inte minst när den drog fram på raggarstråken med den elmanövrerade bakrutan nedhissad och baksätespassagerarna sittande på bakluckan med benen i baksätet.

- Det var enormt och jag tror vi, som flest, har åkt 19 personer i den samtidigt, säger Gösta.

Trots sin storlek är bilen dock bara registrerad för fyra passagerare.

Den blev en familjeklenod och när Marianne och Gösta många raggarrundor senare slog sina påsar ihop och gifte sig 1982 var alla tre oskiljaktiga.

- Bilen blev som ett barn i familjen och vi tyckte båda för mycket om den för att göra oss av med den.

Så när de för tolv år sedan bestämde sig för att gå skilda vägar var det ingen tvekan om hur det skulle bli med bilen. Att sälja den var uteslutet.

- Därför bestämde vi oss för delad vårdad och det har vi aldrig ångrat, säger Gösta och Marianne.

När Gösta jobbat sina tvåveckorspass på Stenafärjorna i Göteborg är det Marianne som haft fri tillgång till bilen och när Gösta varit hemma på ledighet har bilen stått till hans förfogande. Numera är det mest döttrarna som har den. Och några svårigheter att ta sig fram med den stora bilen i stadstrafiken tycks de inte ha.

- Men vi undviker att fickparkera, säger Angelica.

Just den här modellen, Continental Mark lll by Lincoln, som för övrigt var Fordfamiljens första bil med självbärande kaross, tillverkades bara i tre år av. I Sverige rullar i dag uppskattningsvis en handfull likadana bilar. Men när Mariannes och Göstas vita slagskepp varje år dyker upp på den stora motorträffen Wheels and Wings i Varberg, där för övrigt hela familjen Karlberg är engagerad, är den så gott som alltid den enda i sitt slag bland över 4000 deltagande bilar.  Och likadant är det på The Club of American Fords träffar runt om i landet där man brukar vara med.

Den stora dekalen med texten ”Warberg” i vindrutan överkant skvallrar om att den här bilen hör hemma i Sveriges raggartätaste stad. Där går raggen varenda lördagskväll precis som den alltid gjort….

 

FAKTARUTA:

--------------------

Bimodell:                         Continental Mark lll by Lincoln

Årsmodell:                          1958

Motor:                                 V8 på 375 hästkrafter

Bensinförbrukning:              ca 1,6 l (landsvägskörning)

Längd:                                 5, 95 m

Bredd:                                  2,02 m

Vikt:                                     2,5 ton

Nypris 1957:                        55 000 kr. 

Ägare med delad vårdnad:   Marianne och Gösta Karlberg, Varberg

 

 

Tillbaka

 

Home