(GP Motor febr. 2009)

 

 

Efter att ha byggt fem motorcyklar tyckte Peder Olsen att det var dags att göra något annorlunda. Och det gjorde han - med besked! Peders trehjuliga sportbil Slingtail liknar inget annat som rullar på vägarna.

 

Av Stefan Lundberg

Foto: Björn Olsson

 

 

I hela sitt vuxna liv har Peder haft som hobby att bygga choppers på Harley Davidson-motorcyklar. Men lusten att göra något annat hade grott en tid då han fick se en bild på en sportbil av det brittiska märket Morgan. Den var från 1930-talet och hade bara tre hjul. Anledningen till den märkliga konstruktionen var att en bil med tre hjul beskattades lägre än ett vanligt fyrhjuligt fordon.

- Jag tyckte den var läcker och tänkte att något sådant skulle jag också vilja bygga, säger Peder, som bor på en gård utanför Vallberga i södra Halland där han också driver en liten snickerifabrik.

På Internet fick Peder tips om en engelsman som bygger sportbilschassin. Han kontaktade honom och under en motorcykelsemester förra sommaren for Peder till England för att presenterade sin idé om en trehjulig sportbil och hur han ville ha den.

Engelsmannen nappade och i september i fjol åkte Peder över till England igen med en släpkärra för att hämta hem det färdiga chassit.

Under ett år flödade sedan fantasin och skaparglädjen i garaget hemma hos Peder. Det började med att han köpte en motorcykel – en tusenkubikare av det italienska märket Moto Guzzi. Den luftkylda V-ställda motorcykelmotorn på 85 hästkrafter passade alldeles utmärkt även som bilmotor och har dessutom blivit en vacker glänsande prydnad där den ligger helt öppen i sportbilens front. Även den italienska motorcykelns växellåda och kardandrift fungerade bra till Peders bilbygge. Moto Guzzen fick dessutom släppa till bakhjulet. I övrigt är den  märkliga lilla sportbilen något av en hybrid mellan bil och motorcykel.

De båda framhjulen kommer från en annan engelsk sportbil- en MG, medan ljuddämparen har hämtats från en Triumph motorcykel. Framvagnen har en gammal Ford Cortina fått släppa till.

Mätaruppsättningen på instrumentbrädan har för övrigt också hämtats från den italienska motorcykeln.

Mycket av både idéer och delar har Peder funnit på nätet. De klassiskt utformade strålkastarna är beställda från England och de små blinkerslamporna hittade han i en reservdelsbutik för motorcyklar. 

Förutom chassit är den läckra sportvagnen helt och hållet Peders eget hantverk. Den elegant röd-svarta lacken, inredningens vackra träarbeten i rå ek och till och med en del av de smidda blänkande metalldetaljerna. Allt har han gjort själv.

Det är för övrigt första gången han kunnat kombinera sin hobby med sitt snickaryrke.

- Trä passar ju inte så bra på en motorcykel precis på, säger han.

Men den här gången har en del av bilbygget utförts i snickerverkstaden.

Bilen har fem växlar men eftersom en motorcykel saknar backväxel så fick Peder lösa den detaljen själv. Och det gjorde han med hjälp av en elektrisk startmotor och en separat växelspak för backläget.

Innan han för första gången gled ned i det mjuka skinnklädda förarsätet fick han dock för sig att det, trots hans slimmade kroppshydda, skulle kunna bli trångt att ta sig in bakom ratten. Så han konstruerade en löstagbar ratt.

- Men det visade sig att det inte var några problem med utrymmet. Jag skulle till och med kunna lägga ut lite. Men den löstagbara ratten blev i alla fall ett bra stöldskydd skrattar Peder och svingar ekratten i luften.  

För några månader sedan var den unika sportbilen, efter ett års arbete, färdig och det var dags för besiktning. Dessförinnan fick Peder dock flera gånger besök av inspektörer från Amatörbyggarnas Riksorganisation (SFRO) som noga kontrollerade hans arbete. Allt avlöpte väl och lättad kunde Peder äntligen döpa sin bil. Eftersom det är klassat som ett amatörbygge står det ägaren fritt att kalla sitt fordon vad som helst.

För Peders del var det ingen tvekan. Efter en första provtur visste han vad hans sportbil skulle heta.

- Jag upptäckte nämligen att bakändan drog lite åt sidorna när jag gasade på. Så det fick bli Slingtail, säger Peder.

Ett vackert litet kylarmärke med det fantasifulla namnet är redan på plats. Slingtail betyder ungefär slängsvans.

Teoretiskt har bilen en toppfart på cirka 150 kilometer i timmen, men efter att ha kört 300 mil tycker Peder att en behaglig marschfart ligger runt 100.

Och innan han startar sin Slingtail för en demonstrationstur för GP Motor tar han förstås på sig skinnhuvan och motorglasögonen. För stilenligt skall det naturligtvis vara när man sätter sig bakom ratten i en bil som den här.

Motorn bullrar på ordentligt men Peder ser ut att njuta när han smeker tag i växelspakens träknopp och rullar ut på vägen.

 - Den är jätterolig att köra. Och vilken känsla att få glida runt i en bil som ingen annan har. Det är härligt.

Och Slingtail väcker givetvis stor uppmärksamhet där den dyker upp.

- Så snart jag stannar någonstans kommer folk rusande. Fotograferar och ställer frågor, säger Peder.

För den som vill titta lite närmare på den lilla trehjuliga sportbilen kommer det också att finner flera tillfällen framöver. I påsk skall Peder vara på plats med sin Slingtail på Elmias motormässa i Jönköping. Och han är också inbjuden att delta i Båstad Classic Car i sommar.

Dessutom ser han fram emot en längre semesterresa med sin bil. Men innan dess måste han bli klar med en släpvang. Det lilla utrymmet som finns bakom Slingtails skinnsäten fylls redan av bakhjulet och ett kapell som snabbt skall kunna plockas fram om det blir regn.

Så mycket plats för en semesterpackning finns det inte.

-  Släpvagnen skall jag bygga i vinter. Draganordningen på bilen är redan förberedd, säger Peder innan han trampar på gasen och försvinner på den lilla slingriga vägen över sydhallandsslätten.

 

FAKTARUTA:

Namn:Slingtail

Antal hjul: tre

Förlaga: Morgan från 1930-talet

Motor: MC Moto Guzzi

85 hk

Toppfart: 150 km/tim

Antal växlar: fem

Backväxel: Separat, eldriven

 

Tillbaka

 

Home