(Göteborgs-Posten Motor febr. 2009)

 

 

- Man måste bejaka barnet i sig, säger prästen Ulf Edlund i Halmstad.

Själv sticker han inte under stol med att han leker då han åker omkring i sin gamla Volvo-droska från 1954. Eller när han på fritiden byter prästskruden mot blåstället och står på huvudet i en bilmotor.

 

Av Stefan Lundberg

Foto: Björn Olsson

 

 

 

Det började för drygt 30 år sedan. Han var bara 21 år gammal och han fick syn på en gammal Volvodroska som stannat vid ett trafikljus i Halmstad.

- Jag hade precis köpt en likadan själv och blev förstås väldigt intresserad. Så jag sprang i fatt den, säger Ulf.

Bakom ratten på droskan satt plåtslagaren Bengt-Arne Johansson från Halmstad och de båda entusiasterna förenades av sitt bilintresse.

- Jag kunde överhuvudtaget ingenting om bilar och motorer då, säger Ulf.

Men efter mötet vid rödljuset blev det annorlunda.

De båda droskägarna började meka tillsammans och efter tre decennier har man räddat en lång rad gamla bilvrak åt eftervärlden. Den första Volvdroskan som Ulf  köpte som en rosthög 1978 fick ett nytt liv och rullade sedan i 10 år i hans ägo.

- Jag sålde den i slutet av 80-talet, säger Ulf, som sedan blev alltför upptagen med sina teologistudier för att hinna ägna sig så mycket åt sin hobby.

I dag har Ulf sin tjänst i Martin Luthers församling i Halmstad och jobbar som högskolepräst. Men varje måndag åker rundkragen av och blåstället på. Då träffas några  motorentusiaster i ett garage och ägnar kvällen åt de roligaste de vet. Att ”leka” med bilar. Och kamratgänget har vuxit och består i dag av fem medlemmar - prästen, plåtslagaren, plåtslagarens son, en lärare och en f.d. lärare. För några år sedan tog man hand om en gammal Duett, som vid en första anblick såg ut att vara ett omöjligt renoveringsobjekt.  I dag har den klassiska slitvargen återuppstått och går som en klocka.

Nyligen fick också kompisgängets gamla mopeder en ansiktslyftning inför det årliga vår-rallyt.

- Då smörjer vi läderställen, lastar mopparna på en släpkärra och sticker upp på Hallandsås. Där kör vi några mil och har kul, säger Ulf. Och det handlar inte om att vara barnslig utan om att vara hel som människa, tillägger han.

Han beskriver oss människor som träd med alla dess årsringar.

- Precis som trädet har vi våra olika åldrar kvar inom oss och för att må bra måste vi bejaka dem alla, säger han.

Själv kunde han inte motstå sin passion då han i början av 1990-talet, efter avklarade präststudier, fick chansen att komma över ännu en Volvodroska. Han hade annonserat efter en och fick napp på en ö i Göteborgs skärgård. Där stod droskan i ett garage och hade inte körts på 15 år. Men den var i hyfsat skick och efter en månads renoveringsarbete var den i trafik igen.

- För mig är Volvodroskan bilarnas bil. Jag förälskade mig i den redan i småskolan. Då såg jag varje dag en taxichaufför med den klassiska skärmmössan köra in på skolgården med sin droska för att hämta och lämna barn. Själv fick jag aldrig åka i den, men jag önskade att jag en dag skulle få ha en sådan bil, berättar Ulf.

Och hans dröm gick i uppfyllelse.

I dag har han kört cirka 10 000 mil med sin droska, som totalt rullat uppskattningsvis 60 000 mil på 54 år.  Men det finns kvar att ta av. En gammal Volvo-sugga, som den också kallas, eller Volvo PV 831, som är den officiella modellbeteckningen, lär kunna klara omkring 100 000 mil med sin raka sexcylindriga motor på 82 Hk Din (90 Sae) Men då får man inte ha för bråttom. Marschfarten bör ligga runt 70 kilometer i timmen.

Den generöst tilltagna kupén med plats för åtta åkande och med näst intill ståhöjd torde varit det som lockade Halmstadlaget  HBK att på 50-talet köpa en begagnad Sugga som gått som taxi i Halmstad. Bilen lär då ha gått imponerande 140 000 mil och det sägs att den användes för att transportera hela fotbollslaget samtidigt.

  Ulf  använder sin droska som en ren bruksbil, såväl i sin vardagssyssla som präst som på semesterresor med familjen. Därför har han valt att inte registrera den som veteranbil eftersom det begränsar användningen.

Ett år körde han med droskan och en husvagn på fjällsemester.

- Drygt 300 mil, utan några som helst problem, säger Ulf, som  känner sig mer trygg på långresan med den gamla Volvodroskan än med familjens moderna V70.

Vid ett motorhaveri med en elektronikspäckad V70 är det bara bärgare som gäller medan det med den gamla droskan knappast kan hända något som Ulf inte själv klarar av.

Men på en bil som är över 50 år gammal tar förstås åldern ut sin rätt. Under årens lopp har Ulf hunnit med att byta framvagn, motor, kardan, bromsar, bakaxel, fjädring och delar av elsystemet. Och han hoppas att den gamla 831:an nu skall hänga med ännu ett bra tag.

Av de drygt 4000 Volvodroskor i 800-serien som tillverkades från 1938 och fram till slutet av 50-talet beräknas minst ett 30-tal ännu rulla omkring på vägarna. En av dem går dessutom fortfarande som taxi i Stockholm för den som vill ha en nostalgitripp.

Och visst ligger det nostalgi i luften också när prästen Ulf Edlund glider upp med sin pampiga svarta droska framför det rosa slottet i Halmstad där vi stämt möte. Bardomens bulliga taxibil med den långa stiliga fronten, bakdörrarna som öppnas framåt, den karaktäristiska bagageluckan, den utfällbara pakethållaren med cykelställ och flaggfästet på framskärmen. Och så den vita bakelitratten och den lilla blomvasen som sitter fast på instrumentbrädan med en sugpropp. Allt precis som man minns det.

Den raka sexan spinner som en katt och kardanaxeln sjunger godmodigt när vi rullar ut i trafiken för en liten provtur. Och när vi saktar in och ställer oss i taxikön vid Stora torg möter vi de moderna taxiförarnas lika förvånade som beundrande blickar.

Nu rullar två av femtiotalets Volvodroskor på gatorna i Halmstad. Prästens och plåtslagarens.

Och Ulf avslöjar att han just påbörjat renoveringen av ännu en 50-talsdroska.

För man skall leka och njuta av livet så länge man har det kvar.

- Vår livsresa går inte i retur utan slutar förr eller senare med en slang i näsan på akuten, säger prästen, innan han startar sin gamla Volvodroska, lämnar taxikön och försvinner bakom S:t Nikolai kyrka. 

 

Tillbaka

 

Hem