(Allas december 2008)

 

 

Vid nyår fylls tidningarna med bilder av lyckliga mammor och

 nyföddaa barn.Sverige är ett av världens säkraste länder att föda

i. Bara tre av 1000 barn dör och att en kvinna inte överlever

förlossningen är extremt ovanligt.I andra delar av världen är

verkligheten en annan.I Sierra Leone i Afrika dör mer än vart

fjärde barn före femårsdagen, och var femtionde gravid kvinna

klarar inte förlossningen. Ändå finns det hopp.

 

AV Stefan Lundberg

FOTO: Stefan Nilsson, All over press, privata bilder

 

Hans Rosling, professor i internationell hälsa vid Karolinska Institutet i Stockholm, reser jorden runt och vänder upp och ned på den allmänna världsuppfattningen. Med hjälp av interaktiv grafik där färgglada rörliga bubblor representerar olika länder visar han hur världen hela tiden utvecklas till det bättre. Hur länder rest sig ur fattigdom och misär och gjort hisnande resor till att i dag vara i nivå med höginkomstländerna med låg barnadödlighet och färre barn per familj.

 - Men medan världen utvecklas och blir allt friskare så fortsätter folk att tala om U-länder och I-länder. Eller om vi och dom. Det är nonsens. Allt bygger på en myt om att världen inte skulle blir bättre, säger han.

Så reser han sig upp och plockar fram två sagoböcker som står instuckna bland facklitteraturen om medicin och global hälsa på bokhyllan ovanför skrivbordet.

- Det här är folks världsbild, säger han, och lägger böckerna om Tintin och Pippi Långstrump i Söderhavet på skrivbordet.

- När folk tänker på Afrika ser man framför sig Pippi som sitter och äter bananer under en palm. Men det där stämmer ju inte alls.

Vi sitter i Hans Roslings pyttelilla tjänsterum på Karolinska Institutet och han talar om hur världen mår. På golvet står ett par packade väskor, en ryggsäck och en resväska på hjul. Kanske är det därför rummet är så litet. För att han aldrig är där. Efter vår intervju skall han flyga till Bangkok över dagen. Han skall hålla ett föredrag och åka hem igen på kvällen.

Ännu en gång skall han sprida sitt budskap. Om att det trots att tio miljoner barn i världen dör under sina första levnadsår och trots att drygt en sjättedel av jordens sex miljarder människor lägger sig hungriga på kvällen finns anledning till optimism. Att allting förändras.

Hans Rosling tar bland annat Singapore som exempel. Barnadödligheten där har under de senaste fyra decennierna sjunkit från 30-40 barn per 1000 födda till bara två. Nu dör färre barn i Singapore än i Sverige. Så när den blivande mamman i Singapore i dag lägger sig på förlossningsbordet kan hon känna sig lika trygg som sina medsystrar i Sverige och andra delar av den rika världen.

Och Hans Rosling hävdar att den stora revolutionen sker i sovrummen runt om i världen.

- När de unga paren börjar ägna sig åt förtroliga samtal på huvudkudden, så kallade pillow-talks, då finns det hopp, säger han.

Han talar om föräldraparen som i sängen viskar om att de bara skall ha två barn, att barnen skall få det bra, få äta sig mätta och ha skor på fötterna. Och att familjen en gång skall få råd att resa med sina barn till havet.

- Det är sådana moderna familjer, som planerar sin framtid, som världen består av i dag.

I Singapore har familjeplaneringen sedan 60-talet utvecklats så att familjerna i dag oftast har bara ett eller två barn. För drygt 40 år sedan var det fembarnsfamiljen som var norm.

Hans Roslings bubblor visar också att Egyptien sedan 1975 sänkt sin barnadödlighet från 20 till 4 procent, att Malaysia numera ligger i nivå med USA och att Iran i dag har samma barnadödlighet och lika stora familjer som Italien på 60-talet- två barn per familj och en barnadödlighet på cirka tre procent.

Hans Roslings intresse för världen började tidigt. Han var bara fyra år och hans pappa, som var kafferostare, brukade komma hem med mynt som han hittat i säckarna med kaffebönor från olika delar av världen.

- Pappa visade mig mynten och berättade om hur arbetarna hade det i olika länder. Och min nyfikenhet på världen växte då jag några år senare började följa med honom på föreläsningar där författare och upptäcksresanden berättade om sina resor.

Efter att ha blivit färdig med sina läkarstudier i slutet på sjuttiotalet reste Hans med sin hustru Agneta till Moçambique för att arbeta som distriktsläkare.

Då hade landet bara två läkare på 300 000 invånare och 3000 barn dog varje år.

Han jämför med Gävleborgs län, där han också tjänstgjort och som hade ungefär lika många invånare som Moçambique, men 800 läkare. Där dog bara 30 barn per år.

 - När vi kom hem från Moçambique gick vi raka vägen till historiska museet för att få veta var vi varit. Det visade sig att vi varit i järnåldern, säger Hans Rosling.

Och besöket på museet gav hans världsbild en ny dimension. Sverige har också gjort en resa. På Hedenhös tid föddes sex barn varav fyra dog. För 100 år sedan befann vi oss på samma nivå som Indien i dag och ytterligare 100 år tillbaka, 1810, var Sveriges situation jämförbar med dagens Moçambique.

Under sina föreläsningsturnéer använder sig  Hans Rosling nu av vad han kallar ”mormorsrelaterad” statistik.

- När min mormors mormor föddes stod Sverige på samma nivå som Sierra Leone gör i dag. Var fjärde barn under fem år dog. När mormor föddes var Sverige som Ghana med en barnadödlighet på tio procent och när jag själv kom till världen, 1948, var vårt land jämförbart med dagens Mexico, som har en barnadödlighet på drygt två procent.

Och det som hänt från hans egen barndom till i dag ser han också som en tydlig bild.

- Jag minns vår första semesterresa 1956. Hela familjen åkte på mopeder till Köpenhamn. Mamma hade sytt ett tält och pappa svetsade själv ihop en cykelkärra. Den står fortfarande kvar därhemma för att jag inte kan göra mig av med den. 

Även i Moçambique har det skett sker förändringar sedan han reste hem. Barnadödligheten sjunker och man skaffar färre barn per familj. Men man har långt kvar. I dag föder kvinnorna i genomsnitt fem barn och vart tionde barn dör. De dukar under av undernäring, diarré, lunginflammation, aids och malaria.

Den senaste statistiken från FN visar att de globala klyftorna fortfarande är stora. I Sierra Leone dör fortfarande 252 av 1000 barn innan de hunnit fylla fem, i Angola är det 242, i Niger 205 och i Nigeria 193 av 1000 barn som aldrig får en chans att växa upp.

Men trots att 1,2 miljarder människor i världen fortfarande lever under existensminimum medan den rikaste femtedelen tar hand om tre fjärdedelar av jordens samlade inkomst, så är målet att få ned den extrema fattigdomen till 13 procent till år 2015.

Den svåraste biten är att få bukt just med barnadödligheten. Men kampen mot de dödliga sjukdomarna som till exempel malarian ger goda resultat. I vissa länder i Afrika, bland annat i Eritrea och Rwanda, har man lyckats halvera antalet dödsfall i malaria och också i Asien görs stora framsteg. Kampen förs till stor del med så enkla medel som impregnerade myggnät och myggspray som håller malariamyggen borta.

Det viktigaste vapnet mot andra barnadödande sjukdomare, som diarré och lunginflammation, är fortfarande vanligt tvål och vatten. Med god handhygien skulle många av de cirka fyra miljoner barn i världen som årligen dör av dessa sjukdomar kunna räddas. Det visar en färsk brittisk studie från London School of Hygiene and Tropical Medicine.

Hans Rosling är förvånad över den okunnigheten som råder om världens dramatiska utveckling.

- Det är klart att folk är deprimerade över världsläget när man inte vet vad som händer och hur allting bara blir bättre. Utvecklingen går ju hela tiden framåt även om det går långsamt.  Men hälsa och välfärd är inget man kan handla i snabbköpsbutiken. Det tar tid och kräver långsiktig planering, säger han. 

Med sina spektakulära föreläsningar har Hans Rosling blivit något av en världsstjärna. Med hjälp av datorprogrammet, som hans son Ola och svärdottern Anna gjort, vill han visa att det finns hopp och få världen att förstå att de fattiga länderna allt mer knappar in på den rika världen.

Och skulle han någon gång behöva få sin publik att vakna till lite extra så kan det hända att han tar fram ett svärd och stoppar ner det i halsen. Han är nämligen en av Sveriges få erkända svärdsslukare och medlem av organisationen Sword swallowers association international. En hobby han haft i över 30 år.

- Jag har alltid varit en entertainer så det brukar bli lite rock´n roll över mina föreläsningar,  säger han.

Och han lämnar förbluffade åhörare efter sig överallt där han drar fram.

Han berättar hur han under en föreläsning i USA till och med gjorde fredspristagaren och förre vicepresidenten Al Gore förvånad då han upplyste om att Vietnam i dag har samma medellivslängd och familjestorlek som USA hade då Vietnam-kriget slutade. Två barn per familj och en medellivslängd på 75 år.

- Efter föreläsningen rusade Al Gore upp på scenen och utropade ”Det där hade jag ingen aning om!”

Hans Rosling är mannen som lyckats förvandla torr och tråkig statistik till glittrande underhållning. Själv kallar han det för faktabaserad vulgärförenkling. Men budskapet är alltid detsamma.

-  Det till synes omöjliga kan bli möjligt. Afrika kan få det bra, säger Hans Rosling, som till titeln är professorn i internationell hälsa, men som själv hellre vill kalla sig professor i konsten att förstå världen.

 

Tillbaka

 

Home

 

 

En halv miljon dör i barnsäng

 

* Maria skall föda sitt första barn. Hon ligger på sin säng hemma i den lilla afrikanska landsortsbyn i Moçambique.  Bredvid sängen står hennes syster och en grannkvinna beredda med en skål vatten och ett rakblad till navelsträngen.

* När svenska Ingrid rullas in på förlossningsavdelning på det moderna storsjukhuset i Stockholm tas hon emot av en stab läkare, barnmorskor och sköterskor utrustade med sterila instrument för en säker förlossning.

* Två kvinnor med helt olika förutsättningar. Två skilda världar.    

 

Drygt en halv miljon kvinnor dör varje år i samband med komplikationer vid graviditet och förlossningar. Hälften av dödsfallen inträffar i södra Afrika och en dryg femtedel i Indien.

I Sverige är dödsfall i samband med förlossningar mycket sällsynt. Det drabbar bara två av 100 000 blivande mödrar.

Medan kvinnor i välfärdsländer som Sverige, USA och Japan erbjuds all tänkbar förlossningsvård som klarar det mesta finns det en miljard blivande mammor i världen som inte har tillgång till någon förlossningsvård alls.

- I fattigdomen på den afrikanska landsbygden är förlossningar en förbannelse. I de isolerade byarna och i flyktinglägren ute i ökenområdena är de födande kvinnorna oftast helt utlämnade åt sig själva, säger hälsoprofessorn Hans Rosling.

De flesta förlossningar går, trots allt, bra och har man tur kan man tillkalla en barnmorska om hon inte bor alltför långt bort. En barnmorska som dock inte kan göra så mycket mer än att se till att det finns ett rent rakblad att skära av navelsträngen med så att barnet inte drabbas av stelkramp. Och att fungera som tröst och stöd.

Ett stort problem då Hans Rosling arbetade som distriktsläkare i Moçambique för 20 år sedan var att nyfödda barn dog av stelkramp för att navelsträngen klippts av med en smutsig sax.

Och när det inträffade komplikationer, att kvinnan fick blödningar under förlossningen eller att det måste till ett kejsarsnitt och en akut transport till sjukhus. Då var det pengar till ambulans och läkare som var problemet.

- Både ambulanstransport och läkaringrepp kostar. Och det är inte ovanligt att kvinnan, och ibland även barnet, dör för att man inte tillräckligt snabbt lyckas få fram pengar att betala med, säger Hans Rosling.

Han berättar också om hur en gravid kvinna i Moçambique dog i väntan på kejsarsnitt sedan en tjuv stulit strålkastarna till byns enda ambulans. Den som på natten skulle föra henne till sjukhus.

 Många av de drygt en halv miljon havande kvinnor i världen som dör varje år gör det på grund av fattigdom och skulle kunna räddas med politiska insatser. Mer än 99 procent av mödradödligheten sker i låginkomstländerna.

Bristande hälsovård, undernäring, blodbrist och hiv är andra dödsorsaker, enligt en ny rapport från FN:s barnfond Unicef.

Tio miljoner kvinnor beräknas dessutom bli skadade, sjuka eller handikappade för livet på grund av komplikationer i samband med havandeskap och förlossning.

Situationen håller visserligen långsamt på att förbättras men statistiken visar att dödligheten bland födande kvinnor fortfarande är hög i de allra fattigaste länderna. Mest utsatta är kvinnorna i Sierra Leone där 2000 av 100 000 blivande mödrar, 2 procent, varje år dör före eller i samband med förlossningen. I Moçambique är siffran en procent och i Peru knappt en halv procent.

I den rika världen ser det helt annorlunda ut.

Sverige, som ligger näst lägst i världen i statistiken, är det bara 2 av 100 000 blivande mödrar, ett par hundradelar av en promille, som inte klarar sig.

Den absolut säkraste förlossningsvården i världen hittar man på Island. Där är dödligheten hos blivande mammor inte ens mätbar i statistiken. 

 

Tillbaka

 

Home

 

Mobiltelefonen- Den fattiges bankbok 

 

Den fattiges bankbok!

Det är vad mobiltelefonen skulle kunna kallas i dag bland jordens fattiga befolkning.

 

 Förekomsten av mobiltelefoner ökar lavinartat även i länder där datorn ännu inte slagit igenom. Och ”nallen” räddar liv. Den har sänkt dödligheten bland barn och blivande mödrar i låginkomstländerna.

Som vi har vår försäkringskassa har en fattig familjefader där oftast en något bättre bemedlad släkting att vända sig till om det skulle bli kris. Men man ber inte om hjälp förrän det är absolut nödvändigt. Och ofta bor den välbeställde släktingen så långt bort att man inte kan ta sig dit. Det är då mobiltelefonen kommer in i bilden.

- I så gott som varje by finns det någon som försörjer sig på att ha en mobiltelefon. Och det är till honom familjefadern vänder sig om han snabbt behöver få fram antibiotika till sitt sjuka barn eller då hustrun skall föda och det uppstått komplikationer, säger professor Hans Rosling.

Om barnet lagt sig på tvären och är på väg ut med armarna först. Då handlar det om liv och död och pappan måste ha hjälp med kontanter till sjuktransport och läkarbehandling.

Han söker upp mobiltelefonägaren som skickar några signaler, en speciell kod för nödsituation, till den rika släktingen som i sin tur ringer tillbaka. Den blivande pappan förklarar sin belägenhet och ber om hjälp.

Släktingen köper  en kod med samtalstid i kiosken och skickar som SMS till mobilägaren som i gengäld kan betala ut en summa pengar till den behövande pappan. Mannen med mobiltelefonen får några minuters telefontid och familjefadern får pengar till hustruns sjuktransport. Med pengarna i handen kan han gå till den i byn som har bil och be honom köra den gravida hustrun till läkare.   

- En effektiv penningöverföring som inte ens det svenska Postverket klarar av, säger Hans Rosling.

Mobiltelefonen har fått en enorm betydelse och en ny jättemarknad har öppnat sig för mobiltelefonbolagen. Man säljer som aldrig förr i den fattiga världen.

I Gambia har i dag mer än var fjärde invånare en egen mobiltelefon. Det är en fördubbling på bara ett par år. I Kenya är det var femte, I Tanzania var sjätte och i Sudan var sjunde invånare som har en egen nalle.

Närmare 90 procent av telecomföretagens tillväxt sker nu i världens fattigaste länder.

 

Tillbaka

 

Home