(Allas Aug 2008)

 

 

15-åriga Sophia gick till skolsköterskan för att se om sin onda hand. Då fick hon ett oväntat besked. Hon var gravid i nionde månaden!

För Sophias mamma, Maria, var beslutet lätt att fatta. Det var hon som skulle stanna hemma och ta hand om barnet.

 

AV STEFAN LUNDBERG

FOTO: NIKLAS HENRIKCZON

 

 

Den 10 december 2007, på Nobeldagen, kom lille Elliot till världen. En glad och go liten kille på 3,1 kg.

- Jag föreslog att han skulle heta Alfred, efter Nobel, men det fick jag inget gehör för skrattar Maria, som sa upp sig från sitt nya jobb som säljansvarig för att bli ”hemmamormor” med sitt barnbarn. När hon miste sin egen inkomst räknade hon med att istället kunna ta över sin dotters föräldrapenning.  Men det skulle visa sig lättare sagt än gjort. Istället frös föräldrapenningen inne. Sedan dess har Maria Anderö, 43, fört en envis kamp mot myndigheterna. Och hon har gått i närkamp med självaste socialministern med krav på en lagändring. Att Sophia skulle sluta skolan var det aldrig tal om.

När Allas ringer på hemma hos familjen Anderö-Magnusson, i den lantliga villan strax utanför Halmstad hörs inga barnskrik. Elliot, som annars är familjens självklara medelpunkt, tar sig just en middagslur.  Men han vaknar av de okända rösterna i huset och går sedan från famn till famn mellan mamma Sophia, mormor Maria och de två stolta fastrarna, 14-åriga tvillingsystrarna Hanna och Emma. För dem har Elliot blivit som en lillebror. Morfar Jonas, som är säljare i Italienska delikatesser, är den här dagen på matmässa i Stockholm.

Vi sitter vid det rustika furubordet i familjens rymliga kök, Elliot jollrar glatt i mormors knä, medan Sophia berättar om paniken som kom smygande den där novemberdagen i skolan då hon fick en smäll över handen  av sitt tunga mopedlås.

- Det gjorde jätteont och jag gick till skolsköterskan för att få skadan omsedd, säger hon.

Besöket hos skolsköterskan skulle bli livsavgörande för Sophia. Den onda handen blev plötsligt oviktig. Allt kretsade istället kring det faktum att sköterskan tyckte att Sophia hade lagt väl mycket på hullet. Hon började ana vad som kunde vara på gång. Ett graviditetstest bekräftade misstankarna. Sophia var med barn.

- Jag fick panik, säger Sophia. Jag hade ju inte känt någonting.

Och lika chockad blev förstås pojkvännen Markus. Några timmar senare kom nästa kalldusch. Tillsammans med sina föräldrar gick Sophia till ungdomsmottagningen där det blev ultraljudsundersökning.

- Vi trodde att Sophia kanske var i fjärde månaden eller något sådant, säger Maria.

Men läkarens besked var något helt annat. Enligt hans beräkningar skulle barnen komma redan inom tre veckor. Sophia var i nionde månaden.

Hemma hos familjen Anderö-Magnusson föll plötsligt pusselbitarna på plats. Nu förstod man varför man tyckt att Sophia, som är en duktig fotbollsspelare i ortens damlag, plötsligt börjat lägga på hullet lite för mycket. Och varför hennes kondition oförklarligt hade försämrats.

Maria minns hur hon skällde på sin 15-åring för att hon rörde på sig för lite, för att hon åkte moped istället för att cykla och för att hon inte tränade tillräckligt mycket. Hon försökte få igång henne och drog med henne ut på långa hundpromenader.

- Men jag ville inte tjata för mycket. Risken är ju att en tonårstjej då blir anorektisk i stället. Aldrig kunde jag väl tror att hon var  med barn, säger Maria.

 Det fanns ingenting som skvallrade om Sophias tillstånd. Ända fram till den sista veckan kunde man lägga handen på hennes mage utan att märka något.

- Och hon var ju aktiv hela tiden, säger Maria.

När Sophia, helt ovetande, var höggravid i åttonde månaden deltog hon i fotbollsturnéringen Gothia Cup i Göteborg och hon spelade DM-final med sitt lag.

Efter beskedet på ungdomsmottagningen blev det plötsligt bråttom.  Allt som andra blivande mammor brukar ha nio månader på sig att ordna skulle Sophia hinna med på några få veckor. Familjekontoret hemma i villan skulle göras om till barnkammare. Barnvagn, spjälsäng och allt annat som hör till skulle skaffas. Och så alla besök på barnavårdscentral, mödravårdscentral och hos läkare.

- För att inte tala om alla snälla människor som hörde av sig och kom med vaggor, kläder och leksaker. Det var folk man knappast kände, säger Maria.

Så plötsligt hände det. Elva dagar för tidigt. Natten till den 10 december satte värkarna igång. Sophia och Maria tog taxi till BB och i gryningen samma morgon föddes Elliot.

Sedan dess har allt kretsat kring honom. Och han har blivit en  favorit bland Sophias kompisar. När den nyblivna mamman kom hem från BB med sin son satt sexton klasskamrater och väntade i flickrummet. Tolv av dem var killar.

Och när hon efter jullovet kom tillbaka till skolan dröjde det bara några dagar innan också Elliot, på klasskompisarnas begäran, dök upp och hälsade på under en mattelektion.

- Vi som var oroliga för att kompisarna skulle tycka att det blev jobbigt och att Sophia skulle hamna utanför. Men så har det absolut inte blivit. Tvärtom, säger Maria.

Sedan lille Elliot kom har det för det mesta varit fullt hus hemma hos familjen Anderö-Magnusson.  Elliot har varit ständigt uppvaktad av släkt, vänner och skolkompisar på både Sophias och pojkvännen Markus sida. Även familjens rottweiler Hilda har numera, efter den första tidens misstänksamhet, till fullo accepterat den nye familjemedlemmen. Han kurar gärna ihop sig på samma filt som Elliot. Katten passar då istället på att bädda ned sig i barnvagnen.

När Sophia återvände till skolan började också Marias nya liv som hemmamormor. Från att ha farit land och rike runt som säljansvarig för ett utbildningsföretag handlar hennes vardag nu mest om blöjbyten, barnmat och barnvagnspromenader.

- Just när våra egna barn börjat klara sig själva och Jonas och jag blivit lite bekväma och oberoende så blir man uppbunden igen. Men rutinerna kom snabbt tillbaka. De sitter i ryggmärgen, säger Maria, som aldrig tvekade att ta på sig rollen som ”småbarnsmamma” igen. När den första chocken lagt sig var min man och jag genast överens om att Sophia måste få fullfölja både grundskolan och gymnasiet.

- Från flera håll, bland annat från en barnmorska, hade vi hört att jag skulle kunna ta över föräldrapenningen om jag stannade hemma och tog hand om barnet. Så jag sa upp mig, säger Maria.

Men på Försäkringskassan blev det blankt nej. Föräldrapenningen kan inte överlåtas blev svaret till  Maria, som efter att ha bollats fram och tillbaka mellan myndigheterna till sist uppmanades att vända sig till socialministern.

- Drygt ett par hundra minderåriga mammor får barn varje år, så vår situation är knappast unik. Samhället borde ha någon slags handlingsberedskap, menar Maria, som skrev ett brev till socialminister Göran Hägglund.

” Det är för tidigt att bli mamma vid 15 års ålder, men när det väl händer måste man göra det bästa för barnen. Dit räknar jag också mamman. Jag vill inte att min dotter skall tvingas sluta skolan. Min önskan är att hon skall utbilda sig och slippa bli beroende av bidrag resten av sitt liv. Allt skulle ha varit så enkelt om jag som mormor kunde ha övertagit min dotters föräldrapenning. Vi måste ju tillsammans klara av situationen och våra nya roller som studerande mamma och tillfälligt arbetslös mormor”, skriver Maria bland annat i sitt brev.

Svaret från socialminister Göran Hägglund var vänligt men inte särskilt hoppfullt.

” Det finns alltid situationer som inte omfattas av reglerna och som leder till problem för enskilda människor. Samtidigt är vi medvetna om att vi aldrig kan utforma regelverk som fungerar perfekt i alla situationer”,  svarade socialministern.

Men Maria ger inte upp. Med lille Elliot vid sin sida kämpar unga mormor vidare för sin rätt. Hon hoppas att hennes kamp skall ge upphov till en debatt på riksplanet om hur föräldrapenningen skall användas.

Men att Maria, trots motgångarna, trivs i sin nya roll märks tydligt.

- Jag kan knappt tänka mig en dag utan Elliot. Han är så mysig, säger Maria.

 När Sophia kommer hem från skolan och på helgerna när båda föräldrarna är lediga håller mormor dock låg profil. Då skall Elliot vara tillsammans med mamma och pappa. Det är viktigt både för barnet och de unga föräldrarna.

Nu står Elliot i dagiskö men ända tills den dag han fyller ett år är det mormor Maria som på heltid måste stanna hemma och ta hand om honom.

Elliot som nu ligger och jollrar och leker med sitt babygym på en filt på golvet ser ut att gilla läget.

 

Fakta:
--------

Enligt nuvarande lag om allmän försäkring kan föräldrapenningen inte överlåtas på far- eller morföräldrar eller någon annan person som inte är vårdnadshavare.

Tillfällig föräldrapenning för vård av sjukt barn kan däremot, om barnen är över åtta månader, överlåtas till annan anhörig. Är barnet under åtta månader betalas ingen föräldrapenning ut.

Ett förslag om att föräldrapenningen skall kunna överlåtas på någon annan, om mamman är sjuk och inte har möjlighet att själv ta hand om sitt barn, förbereds nu i regeringskansliet. Men någon lagändring som skulle lösa Marias och Sophias problem tycks ännu inte vara i sikte.

 

Tillbaka

 

Home