(Göteborgs-Posten Motor dec. 2007)

 

 

Några mil utanför Borås bor alla veteranbilsentusiasters hjälte. Han heter Folke Josefsson, är 84 år, och en fixare av Guds nåde. Till hans lilla verkstad i Nittorp går ett ständigt ”veteranbilsrally” med fordon från förra seklets början. En av Folkes många specialiteter är nämligen att tillverka trähjul till de gamla ”farfarsbilarna”.

 

Av Stefan Lundberg

Foto: Björn Olsson

 

 

Det började för tio år sedan med en Mercedes från 1910, som behövde ”skos om”. Bilen tillhörde Kent Olsson i Svenljunga och efter nästan 80 år hade de gamla trähjulen fått nog. Att hitta ett nytt trähjul, eller en reservdel överhuvudtaget, till en så gammal bil var en närmast omöjlig uppgift. Så Kent Olsson ringde till Folke, som tidigare drivit en mekanisk verkstad i Nittorp men sålt rörelsen och fortsatt i liten skala hemma på  villatomten. Folke Josefsson hade gjort sig känd som ett mekaniskt snille och en duktig problemlösare.

Men trähjul?

- Jag blev glad över det ovanliga uppdraget för jag har alltid varit intresserad av att snickra. Det enda av mina betyg som jag med stolthet kunde visa upp när jag gick i skolan var just slöjdbetyget, säger Folke när vi hittar honom i hans verkstad bakom den gula tegelvillan i Nittorp.

Efter att den gamla Mersan fått sina nya hjul har det bara rullat på. I dubbel bemärkelse. För Folke, som tidigare tillbringat det mesta av sin tid i den lilla mekaniska verkstaden på gården blev det nu alltmer jobb i snickarboden bakom huset. Ryktet om mannen med trähjulen spred sig och veteranbilsägare inte bara från Sverige utan också från Norge och även England  hörde av sig och ville ha nya hjul till sina gamla klenoder. Folke har gjort hjul till allt ifrån Mercedes till gamla amerikanare som Dodge och Chevrolet. Och förstås T-ford.

Och att tillverka bilhjul av trä kräver sin man.

- De skall göras av vältorkat askträ och för att få lite fjädring i de annars så stumma hjulen måste man skränka träekrarna så att de står lite snett, säger Folke. Och han tillägger att de amerikanska bilarna kan vara speciellt besvärliga att sätta ekrar på eftersom man där använder hjul där träekrarna sitter i en yttre ring av stål.

- Det var mycket besvärligt att få ekrarna att sitta fast utan att glappa, men till sist kom jag på ett eget knep, berättar Folke.

Nu hettar han upp stålringen till 420 grader innan han fäster träekrarna. Då blir ekrarna lättare att få dit och sitter stabilt när metallringen svalnat.

Och Folke lämnar inte ifrån sig ett färdigt bilhjul utan att också skicka med noggranna skötselråd till bilägaren.

- Det viktigaste är att man målar hjulen med riktig linoljefärg som står emot väder och vind. Den är seg och spricker inte. Och det är också viktigt att man inte låter bilen stå ute i regn och rusk utan förvarar den i garage. Annars går det så här, säger han och visar upp resterna av ett söndervittrat och rötangripet bilhjul, som han fått i uppdrag att ersätta.

Trähjul användes på bilar ända fram till 1930-talet och modellerna var många.

- Den äldsta bil jag tillverkat hjul till var från 1904 och de skulle göras så smala och veka att det var något bedrövlig, säger Folke, som har sina favoriter bland veteranbilar då det gäller hjultillverkning.

Bäst gillar han de gamla Mercedes-bilarna med hjul vackra som konstverk. Med sina smäckert utformade träekrar och mässingsmuttrarna som håller fälgen på plats var de något av dåtidens lyxhjul.  

När Folkes hustru Vera bad om att få ett eget hjul tillägnat sig var det därför naturligt att det blev ett vackert lackat Mercedeshjul, som i dag pryder sin plats i makarna Josefssons lilla kaffestuga på villatomten i Nittorp.

Men det är inte bara bilhjul som kommer till i Folke Josefssons verkstad. Folke är en mångsysslare och en allkonstnär. En riktig uppfinnar-Jocke.

När veteranbilsägare och andra inser det hopplösa i att jaga reservdelar till sina ögonstenar vänder man sig till Folke.

 När GP Motor tittar in håller han just på att tillverka en axel och nya kugghjul till en gammal grävmaskin. Ett motorblock till en Bugatti från 1926 står näst i tur och ibland hinner han också med att göra en och annan jaktkniv, vackert utsmyckade med inlägg av mässing och ebenholtz, till sina jägarkamrater.

- Jag tycker om att tänka ut saker och ting och ta itu med sånt som andra inte klarar av. Jag tror aldrig jag använt en ritning för att göra något. Men man måste vara lite klurig och hitta på egna lösningar, säger Folke.

Bland hans trognaste kunder är Kent Olsson och hans son Anders i Svenljunga. Båda är hängivna veteranbilsentusiaster med ett 20-tal klenoder i sin samling. Bland annat en Benz från 1906, äldst i samlingen och på sin tid världens enda fyrcylindriga automobil. Den ägdes  en gång av prins Eugen, och byggdes sedan om och tjänstgjorde som brandbil i Karlskrona innan Kent tog över den och ägnade 20 år åt att renovera den.

- Jag hade faktiskt god hjälp av självaste kungen, som  som bidrog med bilder och underlag för att bilen skulle kunna återställas i autentiskt skick, säger Kent.

I ett garage på gården står också sonen Anders´ nyrenoverade dyrgrip, en amerikansk Reo (Ranson Eli Olds), troligen den enda i Europa, från 1911. Samma bilmodell deltog för nästan 100 år sedan, år 1910 på hösten,  i en rekordkörning över den amerikanska kontinenten, från New York till San Francisco. Sträckan på 567 mil avverkades på tio dygn, femton timmar och tretton minuter.

I sommar planerar Anders att göra om bravuren under svenska förhållanden, från Göteborg till Öland.

Ingen av de båda unika veteranbilarna torde dock ha rullat i dag om det inte varit för Folke Josefsson. 

- Folke är makalös. Han har betytt mycket för oss.  Utan honom vet jag inte hur det skulle gå. Det går inte att få tag i reservdelar till så här gamla bilar, men till Folke kan man komma med resterna av ett gammal trähjul och han gör ett nytt, säger Kent Olsson.

 

Tillbaka

 

Home