(Göteborgs-Posten Motor okt. 2007)

 

 

- Det brummar och knattrar och blåröken sveper över kohagarna på Hallandsås. Som ett långt pärlband på den slingrande vägen genom bokskogen dyker de upp. Mopparna vi minns från 60- och 70-talen då bensinlukten blandades med dofterna av brylcréme och hårspray. Det är mopedentusiasterna i veteranklubben Bjäre Moppers som är ute på nostalgitrip.

 

Av Stefan Lundberg

Foto: Björn Olsson

 

 

Inte en EU-moped så långt ögat når när ett 30-tal tappra eldsjälar trotsar höstrusket och samlas uppe på åsen för säsongens sista utflykt. Målet är den lilla byn Vindrarp i södra Halland där en av medlemmarna, Göran Martinsson, skall visa upp sin imponerande mopedsamling. I hans lada finns närmare 200 klenoder, från 50-talets gamla remdrivna Monarpeder och Husqvarna Novoletter till pojkdrömmarnas Puch och Zundapp. Allt från den tid då nypriset för en moped låg  under tusenlappen.

- I dag skulle jag få fem-sex tusen kronor för min svarta Puch, men jag säljer den aldrig, säger Kalle Svensson, 63, från skånska Förslöv.

Han kör sin ungdomsmoppe. Den som han fick av sin far på 15-årsdagen för 48 år sedan.

- Jag minns hur jag såg den stå ute på gården kvällen innan och hur sugen jag var att börja köra. Men det fick jag inte. Jag fick inte röra den förrän på födelsedagen nästa morgon.

Efter tre år, då Kalle fyllde 18, blev det bil istället och Puchen åkte in på logen. Där stod den sedan bortglömd i en vrå i nästan 40 år tills han gick med i Bjäre Moppers.

- Då letade jag fram den igen. Jag trodde aldrig att jag skulle få igång den men den startade på tredje kicken. Fast däcken och vajrarna hade vittrat sönder och fick bytas. Sen har den gått som en klocka, säger Kalle.

En och annan rostfläck och lite skavanker har förstås den gamla Puchen i dag. Och inte är den så skinande blank och nyputsad som en del av de andra mopparna. Men ibland när det blir för mycket beläggning plockar Kalle fram en kniv och skrapar lite.

Precis så skall en gammal veteranmoppe behandlas.

- Lite patina måste det vara, tycker Kurt Rubin, som den här dagen ställer upp med sin ”flaka” trots att han tillsammans med sin lika moppefrälsta hustru Maggan har ett tiotal veteranmopeder i garaget hemma i Förslöv.

-  En moped som inte har någon historia kan man putsa på. Men att börja polera på sin gamla pojkmoppe skulle vara att beröva den sin själ. En moppe med en sådan bakgrund skall man aldrig röra, säger Kurt, och trampar igång flakmopeden.

Kurt har besvär med ryggen och en viss förkärlek för trehjulingar, som är lite skonsammare att köra. Hemma i garaget har han bland annat en trehjulig Monark som en gång tillhört en strakbent smed i Småland. Den startas med snöre precis som en motorsåg eftersom smeden inte kunde kicka igång den. Och så finns det ett hål i vindskyddet där den strakbente brukade vila benet.

Färden mot Vidrarp går längs smala körvägar, genom mörka bokskogsridåer, förbi kohagar och hästgårdar. Sist kommer följebilen med Bjäre Moppers ordförande Maggan Rubin, som lämnat sin röda Crescent hemma. Där står också drömmoppen, en Monark La strada med dubbla avgasrör, som hon ännu inte fått tid att renovera.

Mopedveteranerna på Bjärehalvön torde vara Sveriges mest välkända moppeklubb sedan journalisten Lena Birgerssons film ”Bjäre Moppers-bensin i blodet” visades i TV för några år sedan. Det ledde till ett nästan hysteriskt intresse för såväl klubben som veteranmopeder i allmänhet. Priserna på gamla mopeder sköt i höjden.

- Man kunde få ge flera tusen för vilket vrak som helst. Men nu har det lugnat ner sig igen, säger Maggan Rubin.

I dag har Bjäre Moppers 350 medlemmar  och de flesta yrken finns representerade. Lastbilschaufförer, läkare, poliser, direktörer och sjukpensionärer. Och medelåldern är hög.

- Femtio plus skulle jag tro, men när gubbarna kommer upp på sina mopeder blir de som 15-åringar på nytt. Kör på bakhjulen och gör åttor i gruset, säger Maggan.

Nästan varje gång man ger sig ut på är det någon som får motorhaveri eller bensinstopp och den lilla följebilen är stor nog att härbärgera både moped och förare.

Den här dagen är det Hans Boman från Ängelholm som har oturen att få lasta in sig själv och sin 40 år gamla Crescent med Husqvarna-motor i skåpbilen efter att ha fått något fel på tändningen. Ett snöpligt slut på säsongens sista och efterlängtade nostalgitur.

När vintern kommer och mopparna ställs in fortsätter den sociala samvaron inomhus. De mekarkvällar som anordnas i en gammal fabrikslokal i Förslöv har blivit omåttligt populära. Där finns all tänkbar utrustning för den som vill ge sin moped en liten ansiktslyftning inför den stundande vårsäsongen. Och den som inte känner för att få olja på fingrarna kan komma ändå. För gemenskapens skull. För de damer som vill ta med sig en stickning eller ett par byxor som behöver lappas finns till och med en handarbetshörna. Ett hundratal av Bjäre Moppers medlemmar är kvinnor men alla är inte lika moppefrälsta som männen.

Det gäller dock inte Jonna Frisch och Christel Svensson som kört ända från Helsingborg på sina fyrtio år gamla mopeder. Det blir en rejäl tur på närmare tio mil innan dagen är slut. De har var sin var sin Puch Colorado med knäskydd. En typisk tjejmoppe på 60-talet.

- Det här är bara så häftigt, säger Jonna, som fick en gammal moped av sin mammas faster. När den blev stulen var hon redan fast och hittade sin Puch i en annons. Kompisen Christel blev ”smittad” och fick tag i en likadan.

Nu tillhör både de trogna deltagarna när Bjäre Moppers kallar till veteranrally. Och de talar sig lyriska om känslan att i sakta mak ta sig fram på moped genom landskapet. Förbi vajande rapsfält och blommande vallmoåkrar och med gott om tid att njuta av både dofter och vyer.

Och i vinter skall de båda tjejerna lära sig meka.

Höstutflykten till Vindrarp och Göran Martinssons mopedlada hör till de årliga traditionerna, liksom det populära Kristi Himmelfärds-rallyt, som varje vår samlar ett par hundra mopedfantaster. Uppskattade brukar också sommarens turer till Helsingör i Danmark vara.

- Då brukar flakmopparna komma fram. De rymmer ju en och annan ölback, skrattar Maggan Rubin.

Sedan medlemmar i Bjäre Moppers förlorat sig en stund i gamla minnen bland Göran Martinssons dyrgripar är det dags att anträda återfärden.

Sakta segar sig den långa raden av veteranmoppar upp för backarna på åsens nordsluttning. Vidare i behaglig fart längs de krokiga skogsvägar och förbi nyfiket stirrande koflockar.

- Det går precis lagom fort för att man skall hinna se sig omkring. Och vi trimmar ingenting. Bara kompenserar lite för viktökningen, säger Maggan Rubin finurligt och lägger sig i kön med följebilen.

 

FAKTARUTA:

Mopeden föddes 1952

Då fick vem som helst, som fyllt 15 år,

laglig rätt att utan körkort, registrering, skatt

eller försäkring framföra ett tvåhjuligt motordrivet

fordon i en fart av max 30 km/tim.

Isoleringen i landsbygden skulle brytas

och som transportmedel till arbetsplatsen blev mopeden viktig.

Inom ett år såldes det mellan 50 000 och 70 000 mopeder i Sverige

Och fem år senare rullade 400 000 moppar på de svenska vägarna.

Sverige blev den snabbast växande marknaden i världen för mopeder.

 

Tillbaka

 

Home