(Hemmets Journal juni 2014)

 

Sorgeliga saker hända…

 

Århundradets kärlekssaga. Så har den kallats, historien om löjtnant Sixten Sparre och den söta cirkusprinsessan Elvira Madigan, som dog i varandras armar. Men sanningen om det över hundra år gamla dramat är i själva verket allt annat än vacker. Nu tar Sparres eget barnbarns barn bladet från munnen och avslöjar sin gammelmorfar som en skurk och bedragare.

 

Av Stefan Lundberg

Foto: Stefan Lundberg, Roland Andreasson och privata bilder

 

 

I år är det 125 år sedan lindanserskan Elvira Madigan och kavallerilöjtnanten Sixten Sparre, en grå sommardag år 1889, mötte döden tillsammans i en skogsdunge på den lilla danska ön Tåsinge.

De hade träffats och blivit förälskade på cirkusen där Elvira dansade på lina. Kväll efter kväll smet den gifta småbarnspappan Sparre hemifrån för att sitta i cirkustältet och beundra sin unga älskarinna. Den 35-årige löjtnanten och den blott 20-åriga cirkusprinsessan bestämde sig för att rymma tillsammans. Elvira flydde från sin cirkusfamilj och Sparre övergav sin hustru Luitgard, som också kallades Lycka, och deras två små barn hemma i Kristianstad. Flykten gick till Danmark där äventyret fick ett våldsamt slut. Med sin tjänstepistol sköt Sixten Sparre först Elvira Madigan och sedan sig själv. För kärlekens skull har det alltid hetat, och det som kallats århundradets kärlekssaga har skildrats i såväl böcker som på film och teater. Mest känd är Bo Widerbergs biosuccé från 1967 med Pia Degermark och Thommy Berggren i huvudrollerna.

Men Sparres barnbarns barn, radiojournalisten Kathinka Lindhe, ger oss nu en helt annan, och mindre smickrande version av sin gammelmorfars kärleksäventyr.

Kathinka var bara en ung skolflicka och gick i mellanstadiet då hon började ana vem hennes pappas morfar egentligen var. 

– Det var när min syster en dag kom cyklande hem från skolan och nynnade på det gamla skillingtrycket ”Sorgeliga saker hända…”, som handlar just om Sixten Sparre och Elvira Madigan. ”Tyst! Sånt där sjunger vi inte här hemma”, sa min mor bestämt och efter det hördes aldrig mer den visan hemma hos oss, säger Kathinka.

Långt senare skulle hon också komma att hitta klippboken där hennes far samlat allt han kunde hitta som skrivits om hans morfar Sixten och Elvira Madigan.

I boken, ”Sorgeliga saker hände: Elvira Madigan, Sixten och mig”, vill Kathinka avliva myten om den charmerande löjtnanten och berätta vad som verkligen hände då han svek sin familj och rymde med den femton år yngre Elvira.

– Sixten var en skojare och skurk som dragit på sig skulder på närmare en miljon kronor i dagens penningvärde och till och med länsat sina barns bankkonton på pengarna de fått av mormor och morfar. Han satte sprätt på pengarna på krogar och gästgiverier. Då han gav sig iväg med Elvira Madigan var han jagad och utblottad och hade insett att det enda som återstod för honom var att ta sitt liv Och han lurade Elvira med sig, säger Kathinka. 

I en vacker vit sekelskiftesvilla på norr i Halmstad bor hon med sin sambo, journalisten och författaren Roland Andreasson.

Mitt i det stora vardagsrummet står gammelmorfar Sixten Sparres favoritfåtölj, då och då serveras middag på Sixtens och Lyckas lysningsporslin och bland de gamla släktporträtten finns numera bilder också på gammelmorfar och gammelmormor.

Kathinka behöver inte längre dölja den ”skamliga” familjehemligheten.

– Men i mitt barndomshem talades det aldrig om det som hänt. Inget fick nämnas om Sixten och hans hustru och deras porträtt hade plockats ned från väggen. Det kunde ju väcka frågor om det förflutna.

Som alla andra unga flickor fascinerades Kathinka av den vackra kärlekshistorien. Hon var 17 år och hade just börjat vara ihop med sin första kille då hon tillsammans med honom gick och såg Bo Widerbergs film, ”Elvira Madigan”, filmen som med sockersöta kärleksscener och Mozarts smäktande musik skildrade historien om den stilige löjtnanten och den vackra lindanserskan som århundrades kärlekssaga.

– Jag var lika fascinerad som alla andra av den romantiska berättelsen. Men jag nämnde aldrig för någon att den faktiskt handlade om min egen familj, säger Kathinka.

Det var först långt senare, i samband med hennes egen skilsmässa som hon började reflektera över att det fanns en annan och mer tragisk sida av den romantiska historien. Bakom legenden om Sixten Sparre och Elvira Madigan fanns också en övergiven hustru och två små faderlösa barn.

Det är den sidan av saken som Kathinka nu vill visa oss.

– Idén började gro inom mig en sommardag för femton år sedan. Hela mitt liv hade rasat samman. Jag stod uppe på vinden och röjde efter min skilsmässa. Då slog det mig plötsligt att historien upprepar sig. Nu befann jag mig själv i samma situation som Lycka då hon blev sviken och stod där kvar som ensamstående mor.

– Det var vi, Lycka och jag, som fick bära skammen och värja oss mot omgivningens tissel och tassel.

Intresset för gammelmormor Luitgard växte och under en cykelsemester i Danmark för några år sedan bestämde sig Kathinka för att besöka Sixtens och Elviras gravar och mordplatsen i skogen där paret den där sommardagen för 125 år sedan hittades döda.

Platsen har blivit ett populärt utflyktsmål. Omkring 30 000 turister kommer varje år för att besöka mordplatsen. Och gravarna vid Landets kirke på ön Tåsinge, söder om Fyn, pryds nästan alltid av färska blommor. Vägen förbi kyrkan har dessutom döpts till Elvira Madigans vej.

Förklaringen till danskarnas stora kärlek till Elvira Madigan är att hon var till häften danska och till stor del uppvuxen i Danmark. Hon föddes i Flensburg i Tyskland, men hennes pappa var den danske stallmästaren Frederich Jensen. När cirkus Madigan år 1886 gästade Tivoli i Köpenhamn blev den danske kungen Kristian IX, så imponerad att han skänkte Elvira och en av de andra cirkusflickorna, Gisella, var sitt guldkors. Tillsammans kallades de ”Systrarna Madigan-luftens döttrar”.

Elvira Madigans mamma var den norska cirkusartisten Eleonora Cecilie Christine Marie Olsen och hon var bara 17 år då hon födde dottern.

– Danskarna odlar verkligen myten om den vackra kärlekssagan eller den vidunderlige kaerlighedens historia, som man säger. Ett helt litet museum har vuxit upp kring den. Där kan den intresserade få veta fler detaljer om Elvira Madigan och Sixten Sparre och deras kärleksdrama. Den som vill kan också köpa vykort, nyckelringar och till och med ölöppnare med de bådas porträtt på.

Efter besöket på Tåsinge ökade lusten hos Kathinka att ta reda på mer om sin gammelmormors öde. Hur var hennes äktenskap med Sixten, varför lämnade han henne och hur blev hennes liv som övergiven 30-årig småbarnsmamma och änka?

I hennes huvud började boken ta form. Boken som, till stor del, berättar historien ur hustrun Lyckas perspektiv.

– Jag vill ge en annan bild av Lycka än den nidbild av henne som amatörpoeten Sixten gärna framhöll då han i sina brev och dikter beskrev sin hustru som tråkig, säger Kathinka.

För Kathinka har gammelmormor Lycka istället blivit en förebild.

– Jag tycker vi har så mycket gemensamt. Hon reste sig, bet ihop och gick med högburet huvud utan att lyssna på omgivningens skvaller och rykten. Så har jag också försökt göra.

I sin släktforskning och sitt grävande i olika arkiv hittade Kathinka dokument som visar att Sixten Sparre in i det sista var en bov och en lurendrejare.

Samma dag som Sixten och Lycka skulle ha firat sin nioåriga bröllopsdag hölls istället bouppteckningen efter honom och handlingarna därifrån ger klara besked om hans moral.

– Det var sida upp och sida ned av obetalda krognotor, hotellräkningar och privata skulder. Under flykten förmådde han dessutom Elvira Madigan att pantsätta sina dyrbara smycken för att finansiera deras eskapader.

 Då Sixten satte tjänstepistolen mot sitt huvud efter att först ha skjutit Elvira var han fullt på det klara med att han var bankrutt. Han gick i döden med skulder upp över öronen.

Att löjtnant Sparre hade helt andra avsikter med sin sista resa än att dö för sin kärleks skull var Kathinka helt övertygad om den sommarkväll för ett år sedan då hon gick ut i trädgården för att sätta sig i det prunkande växthuset och börja skriva på sin bok. Boken som hon hoppas skall ge oss en annan uppfattning om den klassiska kärlekssagan.

– När Sixten gav sig iväg med Elvira Madigan tog han bara med ett par omgångar rena underkläder, sin pistol och sex skott. Han hade redan givit upp och bestämt sig för att göra slut på allt. Elvira, däremot, packade ned allt hon ägde för att, som hon trodde, börja ett nytt liv med sin älskade. Men han drog henne med sig i döden för att kunna göra en mer dramatisk sorti än att helt simpelt bara hänga sig där hemma på vinden, säger Kathinka.

Hemma i Kristianstad stod hustrun Lycka ensam kvar med de två små barnen, sex och åtta år gamla. Hon blev tyst. Berätta aldrig för någon om sitt öde. Ämnet blev tabu i familjen. Lycka reste inte heller till Danmark för att delta i makens begravning och hon gifte aldrig om sig. Efter en tid lämnade hon Kristianstad och flyttade med barnen hem till sina föräldrar i Vetlanda. Luitgard Engel Agda Dorothea Sparre dog av diabetes i maj 1912, blott 53 år gammal. 

I sommar skall Sixten Sparres och Lyckas barnbarns barn, eller oldebarn som det heter på danska, medverka med sin bok vid 125-årsjubileet av den ”vidunderliga kärlekssagan”.

– Men jag är inte säker på att alla danskar kommer att bli så förtjusta över att få sin omhuldade kärlekslegend nersolkad, säger Kathinka.

Boken kommer ut i början av maj och Kathinka hoppas kunna ge läsarna en annan och mer nyanserad version av det legendariska kärleksdramat och inte minst av sin gammelmormor Lycka.

 

Tillbaka

 

Home